torsdag 9 april 2009

Stora framsteg för Emily

Vi var på barnkalas häromdagen. Det var Shwetas dotter Lavanya som fyllde tre år. Barnkalaset var i mångt och mycket som ett vanligt svenskt barnkalas.

Men det som jag tyckte var intressant var att notera skillnaden i hur Emily hanterade den här situationen. Det var nu extremt högljutt, jag fick ont i huvudet och var tvungen att gå in ett annat rum för att komma bort en stund. Det var många barn som Emily inte kände. Emily kände egentligen bara två barn som var med den här kvällen, födelsedagsbarnet Lavanya och Sumedha, Meetas dotter. Meeta är ju den vi umgås mest med här i Indien, hon bor också närmast oss, vilket för all del inte är en slump då vi aktivt sökte bostad i närheten av hennes hus.

Hade det här varit när vi precis kommit hit, eller någon gång i höstas för den delen, så skulle Emily troligen gått in i ett annat rum och stannat där, eller satt sig med mig eller Vino och vägrat göra någonting. Nu lekte hon och busade precis som de andra barnen. Det var väldigt roligt att se den här ändringen i henne.

Jag tror att det är flera saker som ligger bakom detta. Naturligtvis känner hon sig mer hemma här nu, hon har ju varit här i sju månader nästan. Men den stora skillnaden tror jag är språket. Den sista månaden har hennes hindi blivit enormt mycket bättre. Hon förstår väldigt mycket nu och hon pratar mycket också, fast inte med Vino, där finns fortfarande en spärr, kanske mest för att svenska alltid kommer vara enklare.

I skolan märks det också stor skillnad. I hennes nya skola som visserligen är en lekskola, precis som den förra, så är lärarna så flexibla att de lär ut efter hennes egen nivå. Så nu har hon börjat lära sig skriva skrivstil, för det tycker hon är så häftigt. Och det är inte den skrivstilen som jag lärde mig i skolan, utan den där gammaldags varianten som min mamma och pappa lärde sig. Hon får lära sig matte också, just nu är det addition och subtraktion av tvåsiffriga tal. Innan vi har åkt hem så kanske hon kan pluttifikationstabellen också. Och så har hon läxa nästan varje dag. Det tror jag inte hon kommer ha i Sverige när hon börjar i skolan till hösten.

En kollega till mig nämnde att på sex månader kommer ett barn in i ett nytt språk, och jag vet inte om det är något magiskt med det talet, men just efter sex månader vände det för Emily.

Inga kommentarer: