På juldagen satte jag mig äntligen ner för att försöka lösa problemet med Emilys ritbord. Emily hade varit på mig mer än en gång så jag kände pressen...
Jag började med att studera installationen med Orca (ett program som kan öppna en Windows Installer installation och visa vad som skall installeras). Det är inte helt enkelt att se vad som görs men jag kunde i vart fall konstatera att kontrollen av ritbordet görs i en sk Custom Action i en separat DLL. M.a.o det fanns ingen direkt möjlighet att se vad som egentligen görs när installationen försöker hitta ritbordet.
Nästa steg var att köra installationen med loggning på. Men det gav bara att den funktion som försökte hitta brädet inte lyckades. Ingen mer information där alltså.
Okej, dags för plan B, som i det här fallet innebar att installera filerna manuellt. Detta kan göras på två sätt. Det ena är genom att först göra en Admin-installation. Då packas alla filer upp under en mapp som man själv bestämmer. Sedan kan man kopiera dessa till sina respektive platser. Nu räcker det oftast inte med att kopiera filerna, speciellt inte när det är hårdvara involverat. Så jag behövde också ta reda på vad som skrivs i registret, vilket Orca kan hjälpa till med.
Det andra sättet att installera manuellt är genom att först installera på en annan dator och sedan kopiera installationen till den första datorn. Det kräver förstås att det finns en annan dator som det går att installera på.
Jag valde det andra alternativet eftersom jag har en dator med just en amerikansk version av Windows på, min jobbdator. Så jag installerade programmet på jobbdatorn och det fungerade. Det gick även att starta ritbordet och rita med det. Nästa steg var att kopiera filerna från "Program Files"-mappen till hemdatorn. Jag valde att kopiera mappen som den var och behålla hela sökvägen intakt, på så vis skulle jag inte behöva redigera alla länkar till filerna (trodde jag i varje fall).
Sedan skannade jag igenom registret för att hitta alla ställen där ordet dacs fanns. Det var inte så många, förutom allt som hade skrivits som hade med installationen att göra vilket jag lugnt kunde ignorera. Jag flyttade över allt till hemdatorn och gjorde "installationen". Jag provade att plugga in brädet, men inget hände, annat än att hela datorn verkade frysa. Nåja, jag letade lite på datorn och hittade en loggfil där ett felmeddelande med en "stack trace" (som också visade att programmet var skrivet för .Net) fanns. Det felmeddelandet visade sig, efter lite sökningar på internet, betyda att programmet inte kunde hitta den fil som den skulle visa när programmet startade upp. Detta innebar att sökvägarna ändå var fel på något sätt.
Sökvägarna i registret stämde det hade jag kollat. Men hade jag missat att kopiera något från jobbdatorn. Tillbaka och skanna jobbdatorn igen, men inget nytt där.
Okej, dags att ta i med det tunga artilleriet, jag drog igång Reflector som kan visa programkoden i en assembly som är skriven i .Net. Den visade att när programmet satte ihop sökvägen så utgick den ifrån det lokaliserade namnet av "Program Files", d.v.s. "Program" på svenska. Så jag fick flytta filerna till Program-mappen och sedan ändra alla referenser i registret så att de pekade på den nya platsen.
Och nu fungerade det! Gissa om Emily blev glad!
tisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
Längtan efter en dusch
Det finns en del saker som man efter ett tag börjar sakna här i Indien. En av de sakerna är en riktig dusch. Duscharna i vår lägenhet är inte speciellt bra. Det går att duscha men vattnet stänker åt alla håll och eftersom det inte finns en blandare utan en kran för kallt vatten och en för varmt dito, så är inget behagligt att duscha. Så istället har man en hink som man fyller med lagom varmt vatten. Sedan har man en pall som man sitter på och så öser man vatten över sig med en skopa.
Att bada så går utmärkt, men det finns dagar när jag längtar efter att stå under en riktigt varm dusch och bara njuta.
Att bada så går utmärkt, men det finns dagar när jag längtar efter att stå under en riktigt varm dusch och bara njuta.
söndag 28 december 2008
Jul i Indien
Här i Indien firar man inte Jul på samma sätt som i Sverige. De kristna här i Indien firar naturligtvis, men de är ju jämförelsevis ganska få. Jag tror det är ca 5% som är kristna här, det innebär väl en ca 50 miljoner, och det är ju mycket, men jämfört med resten av befolkningen är det ju trots allt inte mycket.
Men i de stora varuhusen slås det på stort inför Julen, det pyntas och görs massor för att folk skall handla.
Juldagen är också en helgdag här. Det är en dag då man inte skall ge sig ut i varuhus eller tempel. Man kan tro att alla i hela Delhi är ute den dagen. I övrigt jobbar resten av släkten som vanligt den här tiden. Men jag är ledig fram till 7 januari. :-)
Vi gjorde misstaget att åka till ett närbeläget tempel på juldagen. När vi började närma oss var köerna enorma och man såg också hur mycket folk det var inne på tempelområdet. Så vi avbröt manövern och åkte till Great India Place istället. Det var köer in där också, och inne i varuhuset var det också väldigt mycket folk. Vi valde ändå att chansa och gå till det kaffeställe som vi brukar gå till när vi är i det varuhuset, Costa Coffee. Och vi fick plats, t.o.m på bästa stället i en soffa där alla fick plats att sitta. Ljudvolymen var dock väldigt hög men det var hanterbart, just då var vi mest glada att vi fick en plats att sitta på.
Men i de stora varuhusen slås det på stort inför Julen, det pyntas och görs massor för att folk skall handla.
Juldagen är också en helgdag här. Det är en dag då man inte skall ge sig ut i varuhus eller tempel. Man kan tro att alla i hela Delhi är ute den dagen. I övrigt jobbar resten av släkten som vanligt den här tiden. Men jag är ledig fram till 7 januari. :-)
Vi gjorde misstaget att åka till ett närbeläget tempel på juldagen. När vi började närma oss var köerna enorma och man såg också hur mycket folk det var inne på tempelområdet. Så vi avbröt manövern och åkte till Great India Place istället. Det var köer in där också, och inne i varuhuset var det också väldigt mycket folk. Vi valde ändå att chansa och gå till det kaffeställe som vi brukar gå till när vi är i det varuhuset, Costa Coffee. Och vi fick plats, t.o.m på bästa stället i en soffa där alla fick plats att sitta. Ljudvolymen var dock väldigt hög men det var hanterbart, just då var vi mest glada att vi fick en plats att sitta på.
D.I.Y
Till Emilys födelsedag köpte vi en Digital Arts and Crafts Studio (DACS) som är ett ritbord som man kopplar in via USB till datorn. Till ritbordet finns en massa bakgrunder och roliga bilder så att man kan skapa teckningar på datorn. En perfekt present till Emily som älskar att rita och måla.
Dagen efter hennes födelsedag satte jag mig ner och skulle sätta igång ritbrädet. Så jag satte in CDn och startade installationen och allt gick bra tills jag blev tillsagd att plugga in ritbrädet. Jag gjorde så, och noterade att datorn upptäckte brädet. Men installationen hittade inte brädet och det gick inte att komma vidare med installationen.
Trist, tänkte jag, och började söka lite på Internet för att se om jag kunde få hjälp på tillverkarens hemsida. Till slut hittade jag en FAQ där just mitt fel var listat. Felet visade vara att installationen bara fungerar på en amreikansk version av Windows. Lite märkligt enligt min mening då jag sällan varit med om att installationer bara fungerar på vissa språkversioner. Enligt FAQn skulle jag kontakta supporten om detta inträffade.
Så jag ringde till supporten i USA och pratade med dem. Svaret jag fick var installationen finns på andra språk också, vilket gör det än mer märkligt att installationen inte fungerade på en icke amerikansk version av Windows. Och eftersom jag ju kommer från Sverige borde jag ringa kontoret i Europa, som ligger i Holland. Så det gör jag och jag får kontakt med någon där som säger att jag får ringa Sverige istället. Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa, men jag ringer i vart fall dit och får av tjejen där svaret att eftersom vi inte säljer den produkten i Sverige så kan jag inte hjälpa dig.
Ringer tillbaka till Holland igen men tjejen där kan nu inte heller hjälpa mig, så hon skickar mig till en annan gubbe som i sin tur skickar mig till export-avdelningen. På export-avdelningen kan de troligtvis inte hjälpa mig med en sådan här typiskt teknisk fråga men jag ringer ändå. Tjejen som svarar är jättetrevlig men kan naturligtvis inte hjälpa mig; nu börjar jag bli lite irriterad men inser det meningslösa i att bli arg på fel person så jag ger upp för kvällen och bestämmer mig lite senare att försöka fixa installationen själv.
Det dröjer dock några dagar innan jag får tid att sätta mig ned och försöka lösa problemet själv.
Dagen efter hennes födelsedag satte jag mig ner och skulle sätta igång ritbrädet. Så jag satte in CDn och startade installationen och allt gick bra tills jag blev tillsagd att plugga in ritbrädet. Jag gjorde så, och noterade att datorn upptäckte brädet. Men installationen hittade inte brädet och det gick inte att komma vidare med installationen.
Trist, tänkte jag, och började söka lite på Internet för att se om jag kunde få hjälp på tillverkarens hemsida. Till slut hittade jag en FAQ där just mitt fel var listat. Felet visade vara att installationen bara fungerar på en amreikansk version av Windows. Lite märkligt enligt min mening då jag sällan varit med om att installationer bara fungerar på vissa språkversioner. Enligt FAQn skulle jag kontakta supporten om detta inträffade.
Så jag ringde till supporten i USA och pratade med dem. Svaret jag fick var installationen finns på andra språk också, vilket gör det än mer märkligt att installationen inte fungerade på en icke amerikansk version av Windows. Och eftersom jag ju kommer från Sverige borde jag ringa kontoret i Europa, som ligger i Holland. Så det gör jag och jag får kontakt med någon där som säger att jag får ringa Sverige istället. Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa, men jag ringer i vart fall dit och får av tjejen där svaret att eftersom vi inte säljer den produkten i Sverige så kan jag inte hjälpa dig.
Ringer tillbaka till Holland igen men tjejen där kan nu inte heller hjälpa mig, så hon skickar mig till en annan gubbe som i sin tur skickar mig till export-avdelningen. På export-avdelningen kan de troligtvis inte hjälpa mig med en sådan här typiskt teknisk fråga men jag ringer ändå. Tjejen som svarar är jättetrevlig men kan naturligtvis inte hjälpa mig; nu börjar jag bli lite irriterad men inser det meningslösa i att bli arg på fel person så jag ger upp för kvällen och bestämmer mig lite senare att försöka fixa installationen själv.
Det dröjer dock några dagar innan jag får tid att sätta mig ned och försöka lösa problemet själv.
lördag 27 december 2008
Idag åkte farmor och farfar hem
I morse åkte Emilys och Niklas Farmor och Farfar hem. Emily var rejält ledsen i går kväll när hon skulle sova, hon mer eller mindre grät sig till sömns.
Tiden har gått väldigt fort och det är knappt man förstår att de har varit här en hel månad. Det kommer bli tomt nu när de har åkt.
Niklas var lite tveksam till att gå till Farmor och Farfar när de kom, det hade ju gått två månader då sedan han hade sett dem senast. Men nu har han varit väldigt bekväm med båda två.
Ser man sedan tillbaka på den månaden så inser jag också att det har hänt mycket. Samma dag som de kom hade vi kalas för Niklas, sedan åkte vi till Kerala och Chennai i nio dagar. Där lärde sig Niklas att gå. Han hade tagit sina första steg innan, men i Kerala började han gå längre sträckor. Och Emily lärde sig att simma i poolen i Travancore i Kovalam.
När vi kom tillbaka så var det dags att förbereda Emilys födelsdag och när det var över så kom julen. Däremellan har vi dessutom besökt alla släktingar. Det har alltså hänt saker hela tiden, och det är väl anledningen till att tiden har gått så fort.
Tiden har gått väldigt fort och det är knappt man förstår att de har varit här en hel månad. Det kommer bli tomt nu när de har åkt.
Niklas var lite tveksam till att gå till Farmor och Farfar när de kom, det hade ju gått två månader då sedan han hade sett dem senast. Men nu har han varit väldigt bekväm med båda två.
Ser man sedan tillbaka på den månaden så inser jag också att det har hänt mycket. Samma dag som de kom hade vi kalas för Niklas, sedan åkte vi till Kerala och Chennai i nio dagar. Där lärde sig Niklas att gå. Han hade tagit sina första steg innan, men i Kerala började han gå längre sträckor. Och Emily lärde sig att simma i poolen i Travancore i Kovalam.
När vi kom tillbaka så var det dags att förbereda Emilys födelsdag och när det var över så kom julen. Däremellan har vi dessutom besökt alla släktingar. Det har alltså hänt saker hela tiden, och det är väl anledningen till att tiden har gått så fort.
Emilys födelsedagskalas
Kalaset började klockan fem och vi kom själva dit kvart över fem. Då hade i princip ingen kommit än. De enda som hade kommit var Vinos morbror Sanjeev med familj som bor i Stockholm. De är Indien också just nu. Strax före klockan sex hade bara en gäst till kommit och vi hade bokat en trollkarl till just klockan sex. Men som i ett trollslag så anlände nästan alla gästerna lagom till att trollkarlen började sin show, en liten stund efter klockan sex.
Barnen, och resten av gästerna skrattade gott åt trollkarlens trick. Det var ett väldigt roligt inslag. Sedan var det dags att äta tårta, här i Indien äter man tårta först och sedan mat, men då upptäckte Emily att hennes kompis från skolan inte hade kommit ännu och då gick det inte att äta tårta. Så i fick ta maten istället. Av naturliga skäl har de inte riktigt samma meny som vi har i Sverige, här äter man framförallt inte nötkött. Så istället fanns det kycklingburgare och mexikanska wraps som var jättegoda.
Efter maten så ordnades det lite lekar för barnen. De lekte den där leken när man går runt ett antal stolar, precis en mindre än antalet barn, och så spelar de musik. När musiken sedan stängs av skall man sätta sig på en stol. Den som blir utan stol när alla satt sig är ute ur leken. En stol tas sedan bort och man sätter igång musiken igen. Detta upprepas tills bara ett barn är kvar, som då har vunnit.
Nästa lek var att man skulle dansa till musiken tills den slutar, då skall man stå som en staty. Den som först rör sig medan musiken är tyst åker ut och sedan startar man musiken igen. Även här skall det bara vara en kvar till slut. Nu var tyvärr barnen lite för bra på att stå still, så lekledaren kände sig tvungen att köra några trick. Hon gick fram och tog tag i Emily som då drog undan armen. Det innebar att Emily åkte ut, men då blev Emily ledsen. Eftersom hon aldrig lekt den leken förut så visste hon inte att lekledaren skulle försöka göra något sådant. Några av föräldrarna blev nu dessutom lite arga på lekledaren av anledningen att just födelsdagsbarnet borde få vara fredat, då födelsdagsbarnet ju skall vinna.
Det var inte mycket att göra åt det dock, och det var ju bara en lek, men Vivek tog det här allvarligt och konstruerade en lek som gick ut på att samla ihop så många sugrör som möjligt som han kastade på golvet. Alla barnen kastade sig över sugrören och plockade åt sig så många som möjligt. Under tiden tog sedan Vivek ett gäng sugrör som han hade i andra handen, och gav dem till Emily. Därmed fick Emily vinna en tävling. Men hon var ganska tveksam först att ta emot sugrören, och det kan jag förstå eftersom det inte var riktigt fair play.
Efter lekarna var det så äntligen dags för tårta. Emily hade beställt en Barbie-tårta och den var jättefin. För Niklas hade vi en tårta i form av en fjäril. Tårtorna räckte mer än väl till gästerna, Niklas tårta började vi inte ens med.
Nu hade klockan blivit såpass mycket att det var dags för gästerna att gå hem. Alla barn som hade varit med på festen fick med sig en liten present hem, det gällde även de ungdomar som var med.
Allt som allt var det en väldigt lyckad kväll och det var väldigt skönt att inte behöva bry sig om att städa efteråt...
Barnen, och resten av gästerna skrattade gott åt trollkarlens trick. Det var ett väldigt roligt inslag. Sedan var det dags att äta tårta, här i Indien äter man tårta först och sedan mat, men då upptäckte Emily att hennes kompis från skolan inte hade kommit ännu och då gick det inte att äta tårta. Så i fick ta maten istället. Av naturliga skäl har de inte riktigt samma meny som vi har i Sverige, här äter man framförallt inte nötkött. Så istället fanns det kycklingburgare och mexikanska wraps som var jättegoda.
Efter maten så ordnades det lite lekar för barnen. De lekte den där leken när man går runt ett antal stolar, precis en mindre än antalet barn, och så spelar de musik. När musiken sedan stängs av skall man sätta sig på en stol. Den som blir utan stol när alla satt sig är ute ur leken. En stol tas sedan bort och man sätter igång musiken igen. Detta upprepas tills bara ett barn är kvar, som då har vunnit.
Nästa lek var att man skulle dansa till musiken tills den slutar, då skall man stå som en staty. Den som först rör sig medan musiken är tyst åker ut och sedan startar man musiken igen. Även här skall det bara vara en kvar till slut. Nu var tyvärr barnen lite för bra på att stå still, så lekledaren kände sig tvungen att köra några trick. Hon gick fram och tog tag i Emily som då drog undan armen. Det innebar att Emily åkte ut, men då blev Emily ledsen. Eftersom hon aldrig lekt den leken förut så visste hon inte att lekledaren skulle försöka göra något sådant. Några av föräldrarna blev nu dessutom lite arga på lekledaren av anledningen att just födelsdagsbarnet borde få vara fredat, då födelsdagsbarnet ju skall vinna.
Det var inte mycket att göra åt det dock, och det var ju bara en lek, men Vivek tog det här allvarligt och konstruerade en lek som gick ut på att samla ihop så många sugrör som möjligt som han kastade på golvet. Alla barnen kastade sig över sugrören och plockade åt sig så många som möjligt. Under tiden tog sedan Vivek ett gäng sugrör som han hade i andra handen, och gav dem till Emily. Därmed fick Emily vinna en tävling. Men hon var ganska tveksam först att ta emot sugrören, och det kan jag förstå eftersom det inte var riktigt fair play.
Efter lekarna var det så äntligen dags för tårta. Emily hade beställt en Barbie-tårta och den var jättefin. För Niklas hade vi en tårta i form av en fjäril. Tårtorna räckte mer än väl till gästerna, Niklas tårta började vi inte ens med.
Nu hade klockan blivit såpass mycket att det var dags för gästerna att gå hem. Alla barn som hade varit med på festen fick med sig en liten present hem, det gällde även de ungdomar som var med.
Allt som allt var det en väldigt lyckad kväll och det var väldigt skönt att inte behöva bry sig om att städa efteråt...
fredag 19 december 2008
Emily födelsdagskalas - förberedelserna
Emily fyllde sex år i onsdags!
Innan vi åkte till Indien hade vi lovat Emily att vi skulle ha ett stort party för henne på hennes födelsedag. Förberedelserna för detta startade i princip redan samma dag som vi kom till Indien.
Vino har lagt ner ett jättestort jobb på att fixa detta. Hon har kollat upp lokaler, och restauranger för att hitta ett bra ställe att ha festen på. Släkten har kommit med en massa förslag på ställen som man kan vara på, en del ställen har varit mindre bra och andra bättre. Och en sak var helt klart från början, vi skulle inte ha festen i lägenheten, det var den för liten för.
När det gäller sådana här saker så finns det mycket att välja på här Indien, det är inte ovanligt med riktigt stora och lyxiga födelsedagskalas här, men i slutändan kommer i ju också plånboken in i spelet och det blir oftast den som avgör. Nu blev valet faktiskt något så oexotiskt som McDonalds, vilket kanske låter tråkigt. Men det valet blev väldigt bra.
Om man vill står McDonalds för allt, från mat, lokal, underhållning, lekar, och även s.k. returpresenter. I Sverige brukar man på barnkalas ge barnen något att ta med sig hem efter kalaset, oftast en godispåse. Så är det även här i Indien, men här det vanligaste att barnen får en liten returpresent. Storleken på returpresenten står oftast i relation till storleken på kalaset.
Nu valde vi att göra vissa saker själva som att köpa returpresenterna och även fixa tårta själva. Tårtan blev en Barbietårta, liknande den Emily hade på sin 4-årsdag, fast den här gången gjorde vi inte den själva utan vi köpte den istället. Vi gjorde även tårta till Niklas eftersom tanken från början var att vi skulle firat honom också den här kvällen. Men eftersom vi hade ett kalas för honom innan vi åkte till Kerala så blev kalaset mer eller mindre enbart för Emily den här gången.
Men maten stod naturligtvis McDonalds för...
Innan vi åkte till Indien hade vi lovat Emily att vi skulle ha ett stort party för henne på hennes födelsedag. Förberedelserna för detta startade i princip redan samma dag som vi kom till Indien.
Vino har lagt ner ett jättestort jobb på att fixa detta. Hon har kollat upp lokaler, och restauranger för att hitta ett bra ställe att ha festen på. Släkten har kommit med en massa förslag på ställen som man kan vara på, en del ställen har varit mindre bra och andra bättre. Och en sak var helt klart från början, vi skulle inte ha festen i lägenheten, det var den för liten för.
När det gäller sådana här saker så finns det mycket att välja på här Indien, det är inte ovanligt med riktigt stora och lyxiga födelsedagskalas här, men i slutändan kommer i ju också plånboken in i spelet och det blir oftast den som avgör. Nu blev valet faktiskt något så oexotiskt som McDonalds, vilket kanske låter tråkigt. Men det valet blev väldigt bra.
Om man vill står McDonalds för allt, från mat, lokal, underhållning, lekar, och även s.k. returpresenter. I Sverige brukar man på barnkalas ge barnen något att ta med sig hem efter kalaset, oftast en godispåse. Så är det även här i Indien, men här det vanligaste att barnen får en liten returpresent. Storleken på returpresenten står oftast i relation till storleken på kalaset.
Nu valde vi att göra vissa saker själva som att köpa returpresenterna och även fixa tårta själva. Tårtan blev en Barbietårta, liknande den Emily hade på sin 4-årsdag, fast den här gången gjorde vi inte den själva utan vi köpte den istället. Vi gjorde även tårta till Niklas eftersom tanken från början var att vi skulle firat honom också den här kvällen. Men eftersom vi hade ett kalas för honom innan vi åkte till Kerala så blev kalaset mer eller mindre enbart för Emily den här gången.
Men maten stod naturligtvis McDonalds för...
Tillbaka igen
Nu har det gått mer än två veckor sedan senaste inlägget på den här bloggen. Inte bra! Men förhoppningsvis skall det bli ordning detta igen.
Målet är försöka komma ikapp med vad som hänt den senaste två veckorna. Detta blandat med lite nya inlägg.
Målet är försöka komma ikapp med vad som hänt den senaste två veckorna. Detta blandat med lite nya inlägg.
torsdag 4 december 2008
Backwaters i Kerala
Nu har vi kommit till Kerala.
Vi flög i måndags och anlände sent på kvällen. Det var dessutom en nästan två timmars bilresa från flygplatsen i Cochin till hotellet som ligger i Kumarakom. Hotellet ägs av staten och vi var varnade att det märks då servicen generellt är sämre på ett statligt ägt hotell. Tyvärr stämde det. Den var inte usel men inte så värst bra heller.
Annars var poängen med detta första stopp att få uppleva det som kallas backwaters i Kerala. Det är som en stor sjö med massor av kanaler, både naturliga och utgrävda, som ligger precis innanför havet. Själva hotellet låg i ett kanalsystem som såg ut som ett rutnät, där det låg ett hus på varje "ö". Det var ganska häftigt.
På tisdagen tog vi en tripp med en safaribåt på en dryg timme för att få uppleva backwaters. Det var en riktigt häftig upplevelse. Precis bredvid hotellet ligger ett fågelreservat så det fanns massor av fåglar att se, bl.a. en fågel som heter "snake bird", den simmar nästan helt under vattnet med bara halsen som sticker upp över ytan och då set det ut som en orm som dansar till flöjten av en ormtjusare.
Vi åkte först på sjön och sedan in i kanalsystemet. Det var en underbar timme. Det fläktade skönt i värmen och det var väldigt grönt och vackert. På dagarna är här klart över 30 grader. Och i Kumarakom är det dessutom tropiskt klimat så det var väldigt fuktigt också. Hänga ut kläder på tork kan man glömma det blir bara blötare känns det som.
Vi stannade i två nätter i Kumarakom och åkte igår hit till Kovalam som ligger i ett par mil från Trivandrum. Här bor vi på ett hotell som är fantastiskt fint.
Vi var nere på stranden tidigare idag och badade i havet. Jag var lite orolig för om Emily skulle gilla att bada när det vågor som det är här. Men det behövde jag inte vara, hon älskade att stå och vänta på den ena vågen efter den andra. Överhuvudtaget vill hon inte gå upp när vi väl börjat bada. Niklas gillade däremot inte havet något vidare, men poolen älskar han. När han ser poolen så pekar han på den och markerar tydligt att han vill bada.
Just nu sitter jag på rummet och Emily tittar på TV medan Niklas sover i sängen bredvid. Emily vill gå ner och bada igen, men det är svårt när Niklas sover.
Vi flög i måndags och anlände sent på kvällen. Det var dessutom en nästan två timmars bilresa från flygplatsen i Cochin till hotellet som ligger i Kumarakom. Hotellet ägs av staten och vi var varnade att det märks då servicen generellt är sämre på ett statligt ägt hotell. Tyvärr stämde det. Den var inte usel men inte så värst bra heller.
Annars var poängen med detta första stopp att få uppleva det som kallas backwaters i Kerala. Det är som en stor sjö med massor av kanaler, både naturliga och utgrävda, som ligger precis innanför havet. Själva hotellet låg i ett kanalsystem som såg ut som ett rutnät, där det låg ett hus på varje "ö". Det var ganska häftigt.
På tisdagen tog vi en tripp med en safaribåt på en dryg timme för att få uppleva backwaters. Det var en riktigt häftig upplevelse. Precis bredvid hotellet ligger ett fågelreservat så det fanns massor av fåglar att se, bl.a. en fågel som heter "snake bird", den simmar nästan helt under vattnet med bara halsen som sticker upp över ytan och då set det ut som en orm som dansar till flöjten av en ormtjusare.
Vi åkte först på sjön och sedan in i kanalsystemet. Det var en underbar timme. Det fläktade skönt i värmen och det var väldigt grönt och vackert. På dagarna är här klart över 30 grader. Och i Kumarakom är det dessutom tropiskt klimat så det var väldigt fuktigt också. Hänga ut kläder på tork kan man glömma det blir bara blötare känns det som.
Vi stannade i två nätter i Kumarakom och åkte igår hit till Kovalam som ligger i ett par mil från Trivandrum. Här bor vi på ett hotell som är fantastiskt fint.
Vi var nere på stranden tidigare idag och badade i havet. Jag var lite orolig för om Emily skulle gilla att bada när det vågor som det är här. Men det behövde jag inte vara, hon älskade att stå och vänta på den ena vågen efter den andra. Överhuvudtaget vill hon inte gå upp när vi väl börjat bada. Niklas gillade däremot inte havet något vidare, men poolen älskar han. När han ser poolen så pekar han på den och markerar tydligt att han vill bada.
Just nu sitter jag på rummet och Emily tittar på TV medan Niklas sover i sängen bredvid. Emily vill gå ner och bada igen, men det är svårt när Niklas sover.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
