Igår, tidigt på morgonen så kom Farmor och Farfar. Emily hade längtat väldigt mycket efter dem, och följde med mig till flygplatsen på morgonen. Vi tog en taxi dit eftersom vår lilla bil inte skulle rymma bagaget.
Taxikillen var en halvtimme försenad så vi kom iväg ungefär samtidigt som planet landade. Nu tar det normalt sett ca 40 minuter att köra till flygplatsen om det är normal trafik. Klockan var strax efter 6 på morgonen så det borde inte vara så mycket trafik. Och det var det inte heller. Chauffören som antagligen hade lite dåligt samvete kompenserade genom att köra fortare än tillåtet. Han körde i över 100 km/h vissa sträckor, och det är inte så roligt ens utan trafik på de indiska vägarna. Vägarna här har inte riktigt samma fina skick som i Sverige, de är liksom inte gjorda för att köra fort på. Så det skumpade ganska ordentligt. Och även om det var tidigt på morgonen så var det inte tomt på vägarna. Men till slut efter ca 30minuter kom vi fram i varje fall.
Väl där så parkerade vi bilen och gick för att möta farmor och farfar. Tyvärr fick vi inte komma in i ankomsthallen, av säkerhetsskäl, så vi fick vänta utanför och det hade vi inte planerat för, det var ordentligt kallt. Emily frös jättemycket så jag fick ha henne i famnen hela tiden.
Temperaturen var 13 grader vilket inte är varmt när man står stilla och inte är klädd för det.
Till slut kom de ut och Emily sprang fram till Farmor och Farfar och lämnade den jättefina blombukett som Emily och Vino hade köpt kvällen innan.
Resan hade gått jättebra, inga väntetider alls, och dessutom var de väldigt glada att vi bokat om biljetten till Delhi istället för att flyga via Mumbai som tidigare var planerat.
söndag 30 november 2008
fredag 28 november 2008
Läget här i Indien
Som ni alla vet är det ju mindre lugnt i Mumbai (Bombay). Men av det märks inte så mycket av här i Delhi. Städerna ligger långt ifrån varandra till att börja med, och dessutom är de så stora att även om samma sak hade skett i just Delhi så tror jag inte att vi hade märkt av det så mycket ändå.
Kan dock tänka mig att det kommer vara ett större säkerhetspådrag på flygplatsen när vi hämtar Farmor och Farfar imorgon bitti. Men det var det även när vi anlände till Indien, då hade det precis varit ett bombhot tidigare samma dag mot ett kulturminne i närheten. Det påverkade inte oss så mycket.
Men det är klart, på ett sett är det märkbart vad som har hänt; sätter man på TVn för att titta på nyheterna så är det i princip samma sak på alla kanaler och det dagen i ända. Och i tidningarna handlar det naturligtvis nästan bara om händelserna i Mumbai.
Kan dock tänka mig att det kommer vara ett större säkerhetspådrag på flygplatsen när vi hämtar Farmor och Farfar imorgon bitti. Men det var det även när vi anlände till Indien, då hade det precis varit ett bombhot tidigare samma dag mot ett kulturminne i närheten. Det påverkade inte oss så mycket.
Men det är klart, på ett sett är det märkbart vad som har hänt; sätter man på TVn för att titta på nyheterna så är det i princip samma sak på alla kanaler och det dagen i ända. Och i tidningarna handlar det naturligtvis nästan bara om händelserna i Mumbai.
Niklas fyller 1 år idag!
Idag är det Niklas första födelsedag!
Det firade vi med tårta på morgonen. Dessutom skippade jag min Hindi-lektion som jag brukar ha på fredagsmorgnarna. Han fick några roliga presenter som han har fått välja ut själv. Ja, han visste naturligtvis inte att han valde, men vi tog de leksaker som han verkade mest intresserad av i affären.
Och så fick han en boll också, och det vete tusan om inte den var den mest roliga.
Imorgon skall vi ha kalas för Niklas, då kommer släkten hit och så kommer ju också Farmor och Farfar till Indien på morgonen (6.10 landar planet). De skulle ursprungligen kommit på måndag och via Mumbai (Bombay) och sedan direkt till Kerala, men som läget är nu är det skönt att de kommer till Delhi först.
Det firade vi med tårta på morgonen. Dessutom skippade jag min Hindi-lektion som jag brukar ha på fredagsmorgnarna. Han fick några roliga presenter som han har fått välja ut själv. Ja, han visste naturligtvis inte att han valde, men vi tog de leksaker som han verkade mest intresserad av i affären.
Och så fick han en boll också, och det vete tusan om inte den var den mest roliga.
Imorgon skall vi ha kalas för Niklas, då kommer släkten hit och så kommer ju också Farmor och Farfar till Indien på morgonen (6.10 landar planet). De skulle ursprungligen kommit på måndag och via Mumbai (Bombay) och sedan direkt till Kerala, men som läget är nu är det skönt att de kommer till Delhi först.
måndag 24 november 2008
Bilen är stulen!
Igår skickade vi iväg chauffören att hämta kläder på kemtvätten. Efter en timme eller så ringer chauffören och berättar att han inte hittar bilen. Bilen har blivit stulen! Och vi som inte ens haft den i två månader.
Att få bilen stulen är inte roligt i något land, och i byråkratins högborg, Indien, än mindre så. Enligt uppgift tar det tre månader innan ärendet är avklarat. Att vara utan egen bil i tre månader, eller längre i värsta fall skulle inte vara roligt
Men nu slutade det i varje fall lyckligt! Bilen var inte stulen, utan bara bortforslad av polisen för att den var felparkerad. Det kostade oss 600 rupier att få tillbaka bilen vilket är ungefär 100 kr.
Intressant är också att på morgonen hade jag läst att nu är det bröllopssäsong här i Delhi så i December stundar det ca 10 000 bröllop. Varför är nu detta intressant och relaterat till denna post? Jo, har man varit på ett indiskt bröllop så vet man varför. Det skapas ofta trafikkaos nära bröllopslokalen.
Den stora anledningen är att när brudgummen anländer på sin vita häst så görs detta via en procession som startar ca 1 km från lokalen. Sedan dansar och går man till musik fram till lokalen. Denna parad sker utmed den väg som leder till lokalen och här finns oftast inga vägrenar så paraden blockerar oftast en stor del av vägen. Dessutom parkerar folk lite varstans för att vara med i paraden. Bilarna står på ofta på mindre lämpliga ställen.
De som är med i paraden struntar dessutom fullständigt i trafiken runtomkring. Så resultatet blir ofta långa köer i trafiken kring just denna plats. Därför har polisen i Delhi tilldelat en massa extra poliser som skall se till att folk inte parkerar på olämpliga ställen. Jag misstänker att det var det vår chaufför råkade ut för.
Att få bilen stulen är inte roligt i något land, och i byråkratins högborg, Indien, än mindre så. Enligt uppgift tar det tre månader innan ärendet är avklarat. Att vara utan egen bil i tre månader, eller längre i värsta fall skulle inte vara roligt
Men nu slutade det i varje fall lyckligt! Bilen var inte stulen, utan bara bortforslad av polisen för att den var felparkerad. Det kostade oss 600 rupier att få tillbaka bilen vilket är ungefär 100 kr.
Intressant är också att på morgonen hade jag läst att nu är det bröllopssäsong här i Delhi så i December stundar det ca 10 000 bröllop. Varför är nu detta intressant och relaterat till denna post? Jo, har man varit på ett indiskt bröllop så vet man varför. Det skapas ofta trafikkaos nära bröllopslokalen.
Den stora anledningen är att när brudgummen anländer på sin vita häst så görs detta via en procession som startar ca 1 km från lokalen. Sedan dansar och går man till musik fram till lokalen. Denna parad sker utmed den väg som leder till lokalen och här finns oftast inga vägrenar så paraden blockerar oftast en stor del av vägen. Dessutom parkerar folk lite varstans för att vara med i paraden. Bilarna står på ofta på mindre lämpliga ställen.
De som är med i paraden struntar dessutom fullständigt i trafiken runtomkring. Så resultatet blir ofta långa köer i trafiken kring just denna plats. Därför har polisen i Delhi tilldelat en massa extra poliser som skall se till att folk inte parkerar på olämpliga ställen. Jag misstänker att det var det vår chaufför råkade ut för.
fredag 21 november 2008
Byte av chaufför
Den första chauffören vi hade har vi nu sagt upp. Han körde bra men det var något med hans attityd som inte var bra. Det var flera saker som gjorde att vi till slut valde att säga upp honom.
När vi anställde honom sa han att han inte hade någon mobiltelefon, han tyckte inte det var så viktigt, men det är ju jätteviktigt för oss. Hur skall man annars få tag i honom när man inte vet exakt var han befinner sig. Så till slut skaffade han sig en, eller så hade han en hela tiden, men det berättade han inte för oss, istället så försökte han säga att det var en kompis mobil som han använt när han ringde oss.
Sedan ville han köpa en trasa till bilen för att kunna göra ren den. Den skulle kosta Rs 300 sa han. Vi pratade med släkten som sa att en sådan trasa kostar max Rs 30. Efteråt sa han att han hade sagt 30 inte 300.
Men de här småsakerna var inte det som gjorde att vi bytte ut honom, det var snarare hans hela attityd. Han var snudd på arrogant och gnällde ofta på att det inte fanns någon stereo i bilen.
Så vi bestämde oss för att se om vi kunde hitta en ny chaufför. Jag frågade på kontoret och Vino frågade släkten och till slut så fick vi tag på en ny chaufför. Men nu ville vi inte bara lita på vårt eget omdöme så vi bad Vivek att intervjua den nya killen. Vivek tyckte att han verkade bra och vi kom överens om lön, och arbetstider.
---
Så nu har vi en ny chaufför som känns mycket bättre. Hans attityd är helt annorlunda och på det hela taget så har bytet varit ett rejält lyft.
När vi anställde honom sa han att han inte hade någon mobiltelefon, han tyckte inte det var så viktigt, men det är ju jätteviktigt för oss. Hur skall man annars få tag i honom när man inte vet exakt var han befinner sig. Så till slut skaffade han sig en, eller så hade han en hela tiden, men det berättade han inte för oss, istället så försökte han säga att det var en kompis mobil som han använt när han ringde oss.
Sedan ville han köpa en trasa till bilen för att kunna göra ren den. Den skulle kosta Rs 300 sa han. Vi pratade med släkten som sa att en sådan trasa kostar max Rs 30. Efteråt sa han att han hade sagt 30 inte 300.
Men de här småsakerna var inte det som gjorde att vi bytte ut honom, det var snarare hans hela attityd. Han var snudd på arrogant och gnällde ofta på att det inte fanns någon stereo i bilen.
Så vi bestämde oss för att se om vi kunde hitta en ny chaufför. Jag frågade på kontoret och Vino frågade släkten och till slut så fick vi tag på en ny chaufför. Men nu ville vi inte bara lita på vårt eget omdöme så vi bad Vivek att intervjua den nya killen. Vivek tyckte att han verkade bra och vi kom överens om lön, och arbetstider.
---
Så nu har vi en ny chaufför som känns mycket bättre. Hans attityd är helt annorlunda och på det hela taget så har bytet varit ett rejält lyft.
Igår tog Niklas sina första steg
I går kväll när Vino var ute så tog Niklas sina första steg utan att hålla i något. Han upprepade det dessutom flera gånger i rad. Han släppte soffbordskanten och gick tre-fyra steg innan han kastade sig mot soffan där Emily satt. Nu var det inte så att han ville komma till Emily, utan snarare att han ville leka med hennes tuschpennor. Hon satt nämligen och ritade på soffan. Och när hon gör det så vill Niklas naturligtvis vara med och göra samma sak.
söndag 16 november 2008
En chaufför är bra att ha
När vi köpte bil så var vi på det klara att vi skulle behöva anställa en chaufför också. Och detta av flera anledningar.
1. Jag vill helst köra själv så lite som möjligt i den här trafiken. Trafiken i Indien är inte på något sätt omöjlig att köra i, det går långsammare och är vid första anblicken totalt utan regler. Men utan regler är det inte, det märker man när man har varit här ett tag. Jag kör ibland kortare sträckor som till kontoret, närmaste affären och till Meeta och Vivek som bor i sektorn bredvid. Det är mycket säkrare om någon som kan trafiken kör.
2. Om jag tar bilen till kontoret, då blir ju bilen stående där och Vino kan alltså inte använda den.
3. Jag hittar inte så bra här. Jag har upptäckt att med så totalt annorlunda utseende på städerna här så har jag jättesvårt att ta vettiga referenspunkter, vilket gör att jag inte känner igen mig även om jag åkt förbi samma ställe flera gånger. Dessutom är inte alla skyltar så lätta att förstå då inte allt är skrivet på engelska. T.ex. मयूर विहार säger ju inte så mycket om man inte kan läsa tecknen (det står förresten Mayur Vihar, vilket är det ställe där en av mostrarna bor).
4. När vi är ute och handlar så är det guld värt att slippa hitta parkering och att slippa köra när trafiken är som värst i de områdena där alla affärer finns. Chauffören släpper oss framför affären och åker sedan och parkerar bilen.
Som jag ser det är det punkt 2 som är den viktigaste här. För även om jag skulle lära mig att köra ordentligt i den här trafiken, vilket jag är helt säker att jag skulle klara, och även om jag också skulle lära mig att hitta ordentligt, så är det fortfarande så att Vino behöver ha bilen under dagarna när jag jobbar.
Så när vi anlände här så fick vi tag på en chaufför som hade jobbat i huset här. Nu har vi dock bytt ut honom.
1. Jag vill helst köra själv så lite som möjligt i den här trafiken. Trafiken i Indien är inte på något sätt omöjlig att köra i, det går långsammare och är vid första anblicken totalt utan regler. Men utan regler är det inte, det märker man när man har varit här ett tag. Jag kör ibland kortare sträckor som till kontoret, närmaste affären och till Meeta och Vivek som bor i sektorn bredvid. Det är mycket säkrare om någon som kan trafiken kör.
2. Om jag tar bilen till kontoret, då blir ju bilen stående där och Vino kan alltså inte använda den.
3. Jag hittar inte så bra här. Jag har upptäckt att med så totalt annorlunda utseende på städerna här så har jag jättesvårt att ta vettiga referenspunkter, vilket gör att jag inte känner igen mig även om jag åkt förbi samma ställe flera gånger. Dessutom är inte alla skyltar så lätta att förstå då inte allt är skrivet på engelska. T.ex. मयूर विहार säger ju inte så mycket om man inte kan läsa tecknen (det står förresten Mayur Vihar, vilket är det ställe där en av mostrarna bor).
4. När vi är ute och handlar så är det guld värt att slippa hitta parkering och att slippa köra när trafiken är som värst i de områdena där alla affärer finns. Chauffören släpper oss framför affären och åker sedan och parkerar bilen.
Som jag ser det är det punkt 2 som är den viktigaste här. För även om jag skulle lära mig att köra ordentligt i den här trafiken, vilket jag är helt säker att jag skulle klara, och även om jag också skulle lära mig att hitta ordentligt, så är det fortfarande så att Vino behöver ha bilen under dagarna när jag jobbar.
Så när vi anlände här så fick vi tag på en chaufför som hade jobbat i huset här. Nu har vi dock bytt ut honom.
torsdag 13 november 2008
Internet Banking del 2
Varje gång man skall göra en ny sak på vår internetbank så dyker det upp nya skojiga överraskningar. Som igår när jag skulle fylla på ett kontantkort för mobiltelefoner som mamma och pappa skall ha när de kommer om några veckor.
Jag loggade in på banken och där fanns ett alternativ för "Prepaid Mobile Recharge", jag valde det och kom till en smidig sida där man knappar in operatör, stad , telefonnummer och belopp. Jag tänkte att 200 rupier skulle vara lagom och fyller i det beloppet och klickar på Submit. Då får jag reda på att 200 rupier är inte ett tillåtet belopp.
Nu blir jag lite konfunderad och läser vidare, då visar det sig att beloppen 99, 101, 200, 999 är inte tillåtna att använda, förutom min och max beloppen som är på 60 respektive 5000 rupier.
Så jag väljer 201 rupier istället och det går bra. Kollar man sedan in hjälpen så är det så att olika regioner har olika belopp som inte är tillåtna att betala in. I Mumbai är det t.ex. inte tillåtet att betala in 29, 99, och 101 rupier. Och för att ytterligare komplicera det så är det även olika belopp beroende på vilken operatör man har.
Vad beror nu detta på? I ärlighetens namn vet jag inte, men å andra sidan är Indien ett land där religionen är väldigt viktig så det kan ha med vidskepelse att göra. Eller så är det av säkerhetsskäl, det skälet är ju väldigt populärt på vår internetbank.
Jag loggade in på banken och där fanns ett alternativ för "Prepaid Mobile Recharge", jag valde det och kom till en smidig sida där man knappar in operatör, stad , telefonnummer och belopp. Jag tänkte att 200 rupier skulle vara lagom och fyller i det beloppet och klickar på Submit. Då får jag reda på att 200 rupier är inte ett tillåtet belopp.
Nu blir jag lite konfunderad och läser vidare, då visar det sig att beloppen 99, 101, 200, 999 är inte tillåtna att använda, förutom min och max beloppen som är på 60 respektive 5000 rupier.
Så jag väljer 201 rupier istället och det går bra. Kollar man sedan in hjälpen så är det så att olika regioner har olika belopp som inte är tillåtna att betala in. I Mumbai är det t.ex. inte tillåtet att betala in 29, 99, och 101 rupier. Och för att ytterligare komplicera det så är det även olika belopp beroende på vilken operatör man har.
Vad beror nu detta på? I ärlighetens namn vet jag inte, men å andra sidan är Indien ett land där religionen är väldigt viktig så det kan ha med vidskepelse att göra. Eller så är det av säkerhetsskäl, det skälet är ju väldigt populärt på vår internetbank.
söndag 9 november 2008
Strömuttag
I det här landet finns det inte ett strömuttag som inte glappar. Jag vet inte riktigt vad som är problemet, troligen är det för att man försöker klara av så många olika typer av kontakter på samma gång. På många uttag finns det fem hål av olika storlek. Tre av dem är för jordade kontakter med tre pinnar, de fungerar oftast ganska bra i uttagen. De två andra hålen är för vår typ av kontakter, men det verkar som de är gjorda för att fungera med någon annan standard också för det glappar ju alltid när man sätter i kontakten där.
Annars är det bra att de har 230 V precis som vi, så man behöver inte bekymra sig om det i varje fall. En annan bra grej de har som standard här, och det gäller de flesta ställen jag varit på här i Indien, är att varje uttag har en strömbrytare, så man enkelt kan stänga av strömmen utan att ta ut kontakten.
Annars är det bra att de har 230 V precis som vi, så man behöver inte bekymra sig om det i varje fall. En annan bra grej de har som standard här, och det gäller de flesta ställen jag varit på här i Indien, är att varje uttag har en strömbrytare, så man enkelt kan stänga av strömmen utan att ta ut kontakten.
torsdag 6 november 2008
Gör din egen Yoghurt
En konst som man i Sverige normalt har glömt, är att göra sin egen yoghurt. Innan jag kom till Indien så visste jag inte att man kunde göra det själv.
Nu visade det sig att vara rätt enkelt faktiskt. Vi konsumerar mycket yoghurt, det används ofta till maten och när det inte finns filmjölk till flingorna så får det gå bra med yoghurt.
Den yoghurten vi köper kommer dock i ganska små förpackningar och den är förhållandevis dyr också, så vi bestämde oss för att göra vår egen yoghurt, som så många andra här i Indien.
Så här gör man:
Häll mjölk i en stor bunke och hetta upp mjölken ordentligt. Jag tror inte den behöver koka, men det gör vi alltid med mjölken här så det kan ju vara ett krav. Sedan tar man ett par matskedar yoghurt från en tidigare gjord yoghurt. Detta blandas och rörs om ordentligt.
Efter detta täcker man över yoghurten med dukar och låter stå ute tills det svalnat och yoghurtkulturen tagit sig.
När det blivit yoghurt av det sätter man sen in det i kylskåpet. Smakar faktiskt riktigt gott.
Nu visade det sig att vara rätt enkelt faktiskt. Vi konsumerar mycket yoghurt, det används ofta till maten och när det inte finns filmjölk till flingorna så får det gå bra med yoghurt.
Den yoghurten vi köper kommer dock i ganska små förpackningar och den är förhållandevis dyr också, så vi bestämde oss för att göra vår egen yoghurt, som så många andra här i Indien.
Så här gör man:
Häll mjölk i en stor bunke och hetta upp mjölken ordentligt. Jag tror inte den behöver koka, men det gör vi alltid med mjölken här så det kan ju vara ett krav. Sedan tar man ett par matskedar yoghurt från en tidigare gjord yoghurt. Detta blandas och rörs om ordentligt.
Efter detta täcker man över yoghurten med dukar och låter stå ute tills det svalnat och yoghurtkulturen tagit sig.
När det blivit yoghurt av det sätter man sen in det i kylskåpet. Smakar faktiskt riktigt gott.
onsdag 5 november 2008
Niklas går snart själv
Niklas har utvecklats mycket den månaden vi har varit här. Nu försöker han stå utan att hålla i sig och ofta klarar han det i kanske 5-10 sekunder. Sedan försöker han ta ett steg, men där tar det än så länge alltid slut. Efter steget så sätter han sig ned.
Men snart så kommer han säkert att kunna gå själv.
Och så gillar han att sparka boll. Verkar vara en killgrej trots allt, Emily var aldrig intresserad av att bollar när hon var i Niklas ålder, men Niklas skiner upp så fort han ser en boll och kan jaga den över hela golvet.
Men snart så kommer han säkert att kunna gå själv.
Och så gillar han att sparka boll. Verkar vara en killgrej trots allt, Emily var aldrig intresserad av att bollar när hon var i Niklas ålder, men Niklas skiner upp så fort han ser en boll och kan jaga den över hela golvet.
måndag 3 november 2008
Internet Banking i Indien
Indien är ju långt framme när det gäller IT, så när vi skaffade bankkonto här i Indien så skulle det naturligtvis inte vara någon match att flytta lite pengar mellan olika konton och betala räkningar därifrån.
Men riktigt så enkelt är det inte. Tyvärr lider åtminstone vår banks Internet-bank av byråkratisjukan. Maken till besvärlig site har jag sällan sett.
Generellt gäller att alla högerklick är disablade, av säkerhetskäl. Man kan inte heller klistra in något i ett textfält, av säkerhetsskäl. Så har man fått ett kontonummer via mail och vill vara säker på att det blir rätt så kan man inte klistra in det, utan man måste läsa och skriva av det manuellt. Råkar du dessutom klicka på Tillbaka-knappen i browsern istället för Back-knappen på själva sidan så slängs du ut från sessionen och får gå tillbaka till framsidan och logga in igen.
Inloggnings-ID:t är förresten ett niosiffrigt nummer som inte heller kan kommas ihåg av läsaren ej heller kan du klistra in det, så du måste helt enkelt lära dig det utantill. Varför detta konstiga sätt? Jo, naturligtvis av säkerhetsskäl...
Nåja, idag skulle jag flytta pengar från mitt konto till Vinos. Inga problem. Jag väljer rubriken Funds Transfer, den verkar ligga närmst det jag vill göra. Sedan får jag tre alternativ: 1. Flytta mellan egna konton, 2. Flytta till annat inom banken, 3. Flytta till annan bank.
Jag väljer alternativ 2.
Okej, nu visar det sig att man kan inte bara knappa in mottagande kontonummer och belopp och sedan är det klart. Nej, för först måste man registrera en mottagare. Okej, det är lugnt. Men det här tar ju lite tid eftersom kontonumret är 12 siffror och man får ju inte klippa och klistra, dessutom måste man skriva kontonumret två gånger för säkerhets skull. Bra, då var det klart, klicka på Submit och sedan kan jag flytta pengar... men nej, så lätt var naturligtvis inte det här heller...
Istället kommer meddelandet:
"If you have registered for Mobile Banking and if you have NOT added / modified your mobile number at www.icicibank.com in the last three days, you will receive your Unique Registration Number (URN) by SM in 15 minutes."
Och sedan kommer en processbild upp som visar hur man bekräftar mottagaren. Den bilden gör mig bara konfunderad så jag stänger den snabbt.
Tror ni att det kom ett SMS inom femton minuter? Självklart inte, men det var väl av säkerhetsskäl det också. Sedan har man ett dygn på sig att godkänna mottagaren.
Har man inte registrerat sitt mobilnummer så måste man ringa upp telefonbanken, och den är lika smidig som Internetbanken. Vill man prata med en Phone Banking Officer så är det inte bara att ringa till banken och ställa lite frågor, nej först måste man igenom en riktig sifferexercis per telefon, där det gäller att veta när man skall börja knappa siffrorna, och att lära sig att vissa val går inte att göra utan de skall helst ignoreras. Men efter lite trial and error så brukar man till slut komma fram till någon i varje fall. Och den personen brukar alltid vilja veta vad min mamma heter av någon anledning...
Allvarligt talat, varför denna extra byråkrati kring registrering av mottagaren? Det verkar nästan som att inget får gå snabbt i det här landet, och skulle det göra det så får man väl hitta på något så att det tar lagom lång tid igen.
Eller så är det helt enkelt så att det är någon i andra änden som faktiskt sitter och skickar de här SMS:n annars skulle de ju inte ha något att göra, det gäller ju att hitta arbetstillfällen till så många som möjligt, och då är det ju inte så dumt att hänvisa att det är av säkerhetskäl man gör det.
Men riktigt så enkelt är det inte. Tyvärr lider åtminstone vår banks Internet-bank av byråkratisjukan. Maken till besvärlig site har jag sällan sett.
Generellt gäller att alla högerklick är disablade, av säkerhetskäl. Man kan inte heller klistra in något i ett textfält, av säkerhetsskäl. Så har man fått ett kontonummer via mail och vill vara säker på att det blir rätt så kan man inte klistra in det, utan man måste läsa och skriva av det manuellt. Råkar du dessutom klicka på Tillbaka-knappen i browsern istället för Back-knappen på själva sidan så slängs du ut från sessionen och får gå tillbaka till framsidan och logga in igen.
Inloggnings-ID:t är förresten ett niosiffrigt nummer som inte heller kan kommas ihåg av läsaren ej heller kan du klistra in det, så du måste helt enkelt lära dig det utantill. Varför detta konstiga sätt? Jo, naturligtvis av säkerhetsskäl...
Nåja, idag skulle jag flytta pengar från mitt konto till Vinos. Inga problem. Jag väljer rubriken Funds Transfer, den verkar ligga närmst det jag vill göra. Sedan får jag tre alternativ: 1. Flytta mellan egna konton, 2. Flytta till annat inom banken, 3. Flytta till annan bank.
Jag väljer alternativ 2.
Okej, nu visar det sig att man kan inte bara knappa in mottagande kontonummer och belopp och sedan är det klart. Nej, för först måste man registrera en mottagare. Okej, det är lugnt. Men det här tar ju lite tid eftersom kontonumret är 12 siffror och man får ju inte klippa och klistra, dessutom måste man skriva kontonumret två gånger för säkerhets skull. Bra, då var det klart, klicka på Submit och sedan kan jag flytta pengar... men nej, så lätt var naturligtvis inte det här heller...
Istället kommer meddelandet:
"If you have registered for Mobile Banking and if you have NOT added / modified your mobile number at www.icicibank.com in the last three days, you will receive your Unique Registration Number (URN) by SM in 15 minutes."
Och sedan kommer en processbild upp som visar hur man bekräftar mottagaren. Den bilden gör mig bara konfunderad så jag stänger den snabbt.
Tror ni att det kom ett SMS inom femton minuter? Självklart inte, men det var väl av säkerhetsskäl det också. Sedan har man ett dygn på sig att godkänna mottagaren.
Har man inte registrerat sitt mobilnummer så måste man ringa upp telefonbanken, och den är lika smidig som Internetbanken. Vill man prata med en Phone Banking Officer så är det inte bara att ringa till banken och ställa lite frågor, nej först måste man igenom en riktig sifferexercis per telefon, där det gäller att veta när man skall börja knappa siffrorna, och att lära sig att vissa val går inte att göra utan de skall helst ignoreras. Men efter lite trial and error så brukar man till slut komma fram till någon i varje fall. Och den personen brukar alltid vilja veta vad min mamma heter av någon anledning...
Allvarligt talat, varför denna extra byråkrati kring registrering av mottagaren? Det verkar nästan som att inget får gå snabbt i det här landet, och skulle det göra det så får man väl hitta på något så att det tar lagom lång tid igen.
Eller så är det helt enkelt så att det är någon i andra änden som faktiskt sitter och skickar de här SMS:n annars skulle de ju inte ha något att göra, det gäller ju att hitta arbetstillfällen till så många som möjligt, och då är det ju inte så dumt att hänvisa att det är av säkerhetskäl man gör det.
Hos Läkaren
Idag var jag hos en läkare för att kolla upp min hals och feber. Vi åkte till Vinos mosters familjeläkare. De har använt honom i säkert tjugo år, och tycker att han är bra. Eftersom han är deras familjeläkare så borde han ju ha sin mottagning nära, men för några år sedan flyttade han mottagningen från Mayur Vihar, där mostern bor, till södra Delhi ganska nära Lajpat Nagar, ca 15 km bort. Och det får väl ses som ett tecken på att de uppskattar hans kunskap och skicklighet att de fortsätter att åka till honom även efter hans flytt.
Han gjorde en ganska ordentlig undersökning och kom fram till det jag trodde att det var, halsont av typ halsfluss, dvs streptokocker. Och eftersom det pågått i över en vecka så kändes det inte som att det skulle gå över av sig själv så jag fick antibiotika och lite c-vitaminer.
Så nu skall jag nog snart bli bättre.
Han gjorde en ganska ordentlig undersökning och kom fram till det jag trodde att det var, halsont av typ halsfluss, dvs streptokocker. Och eftersom det pågått i över en vecka så kändes det inte som att det skulle gå över av sig själv så jag fick antibiotika och lite c-vitaminer.
Så nu skall jag nog snart bli bättre.
söndag 2 november 2008
Diwali-veckan
Nu har Diwali-veckan tagit slut och det är vardag igen. Veckan började annars med att jag sent på söndagskvällen började få lite ont i halsen. Det lilla jag hade på söndagen utvecklade sig sedan till något stort på morgonen därefter. Till detta kom naturligtvis feber också. På måndagskvällen skulle vi ha veckans stora släktmiddag, och jag behövde dessutom jobba. Så jag tog några Alvedon och satte mig att jobba. Jag orkade i tre timmar. Sedan gick jag och la mig i några timmar.
Vi åkte till festen ändå och det gick hyfsat, även om jag var ganska låg hela kvällen.
Tisdagen var själva Diwali-dagen. Det var en mycket mer avslappnad kväll i jämförelse, vi åkte hem till Meeta och Vivek som bor nära. Det var knappt en bil på vägarna; på själva Diwali-dagen reser man helst inte. Väl där så smällde vi lite fyrverkerier och efter det åt vi lite. Jag var fortfarande sjuk och somnade efter maten tillsammans med Emily på Sumis säng i ett av rummen.
På onsdagen mådde jag lite bättre, men när jag tog tempen på eftermiddagen hade jag 38,5 så febern hade inte direkt gått ned. Men eftersom jag ändå mådde bättre så kunde jag jobba nästan hela dagen.
Torsdagen var också helgdag och då försvann också febern. Den här degen hade vi en liten cermoni hemma hos oss, där två av Niklas sysslingar (Sumi och Lavi) blev hans systrar. Det betyder att de skall hålla kontakten med varandra livet ut. Det anses vara en ära att göra detta.
I dag är det söndag och jag har fortfarande ont i halsen, och jag känner mig också stel i nacken så jag får nog söka upp en läkare i morgon. Tror dock inte att det är så värst allvarligt.
Vi åkte till festen ändå och det gick hyfsat, även om jag var ganska låg hela kvällen.
Tisdagen var själva Diwali-dagen. Det var en mycket mer avslappnad kväll i jämförelse, vi åkte hem till Meeta och Vivek som bor nära. Det var knappt en bil på vägarna; på själva Diwali-dagen reser man helst inte. Väl där så smällde vi lite fyrverkerier och efter det åt vi lite. Jag var fortfarande sjuk och somnade efter maten tillsammans med Emily på Sumis säng i ett av rummen.
På onsdagen mådde jag lite bättre, men när jag tog tempen på eftermiddagen hade jag 38,5 så febern hade inte direkt gått ned. Men eftersom jag ändå mådde bättre så kunde jag jobba nästan hela dagen.
Torsdagen var också helgdag och då försvann också febern. Den här degen hade vi en liten cermoni hemma hos oss, där två av Niklas sysslingar (Sumi och Lavi) blev hans systrar. Det betyder att de skall hålla kontakten med varandra livet ut. Det anses vara en ära att göra detta.
I dag är det söndag och jag har fortfarande ont i halsen, och jag känner mig också stel i nacken så jag får nog söka upp en läkare i morgon. Tror dock inte att det är så värst allvarligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
