Andra dagen

Samma procedur på morgonen, dörrklockan och telefonen avlöser varandra. Vi kom i sängs sent igen, så det belv inte så mycket sömn i natt heller. Barnen kan i vart fall sova. Värst är det för Vino eftersom hon är den enda som kan prata med dem som ringer på.

Sedan har vi alla grejer som måste packas upp. Men innan vi kan packa upp måste vi torka ur alla skåpen för de är så skitiga att drar man fingret bara en kort bit så blir fingret helt svart.
Så är det tyvärr här i Indien, det är så dammigt och smoggigt att man måste städa och damma varje dag. Som tur är har vi fått tag i en temporär hemhjälp som hjälper oss med detta, annars skulle vi inte få något gjort överhuvudtaget. Vi går på knäna redan nu känns det som, speciellt Vino som får göra allt känns det som.

Lite senare på kvällen åker vi och skall öppna bankkonto. Bankkontoret ligger några minuter med bil eller rickshaw från där vi bor och det är ju bekvämt. Det är måndag kväll och banken skall vara öppen till 8, men den är stängd och inte nog med den öppnar inte förrän på fredag. Den har alltså stängt i fyra dagar, när skulle det hända i Sverige?
Bankkonto är en nödvändighet eftersom många räkningar måste betalas med check och det är svårt att göra utan bankkonto.

Nåja, vi går till affären istället och köper lite öl. Öl, vin och sprit köper man i speciella affärer, inte direkt som Systembolaget, men ändå, du kan inte köpa det i en vanlig affär (tror jag i varje fall). Hur som haver så gick jag in och tänkte köpa lite öl. Cobra kan man ju få i Sverige och det är gott så jag frågar efter det, men nej det har de inte.

Jag: Okej, har ni Kingfisher då?
Expediten: Vi har light…
Jag: Det vill jag inte ha…
Expediten: Du vill ha Premium?
Jag: Ja
Expediten: Då får du går ner i källaren och beställa.

Jag tittar misstänksamt ned på en brant stentrappa som verkligen ser ut att gå ned i en källare. Det ser inte så värst välkomnande ut, men jag traskar ner ändå. Nere i källaren verkar det finnas en liten restaurang eller bar, det är lite svårt att säga. Jag frågar en kypare om "premium Kingfisher beer". Han tittar lite misstänksamt på mig, och det kanske med viss rätt, jag sticker ju trots allt ut en hel del ifrån mängden. Det finns inte många vita i området, hittills har jag inte sett någon faktiskt. Till slut frågarhan hur många jag vill ha och ber sedan en annan kille att hämta flaskorna. Den andre killen går då upp för trappan och hämtar ölen av expediten som jag först pratade med. Förstår inte varför inte expediten ha gett mig flaskorna direkt.

På kvällen ringer Vino telefonoperatören och frågar varför bredbandet inte fungerar, då visar det sig att det inte är inkopplat. Efter många om och men så har vi fått beställa ett 8 Mbps abonnemang.

Första dagen

Klockan 7 på morgonen började eländet, dörrklockan ringde och det var mjölkmannen som undrade om vi ville ha mjölk, och sen fortsatte det hela morgonen med diverse olika personer som ville något. Det blev alltså inte så mycket sömn inatt.

På eftermiddagen kollade vi upp om bredbandet fungerade, såsom det var sagt. Men det gjorde det naturligtvis inte. Så vi kunde inte koppla in vår bredbandstelefon än. Nåja, vi får kolla det imorgon, det kanske är någon inställning som inte är rätt.

Indien här kommer vi!

Flyga med småbarn är en prövning, det tror jag de flesta småbarnsföräldrar håller med om. Vi bokade i god tid platser med barnkorg, men så påstod flygbolaget att korgarna bara var 65 cm långa vilket inte skulle fungera för oss. Så vi släppte de platserna som vi hade fått eftersom de var belägna vid toaletterna; det är inget kul att sitta för nära toaletterna på långa flygningar, det blir ofta köbildning där.

När resan började närma sig kollade vi igen och nu visade det sig att korgarna var 70 cm långa, och skulle det ju faktiskt gå att använda dem. Men det gick inte att fixa via telefon, istället skulle vi försöka fixa detta när vi skulle checka in.

Vi incheckningen på Landvetter kunde de inte göra något, nu blev vi istället hänvisade till Helsingfors flygplats som vårt anknytningsplan skulle gå ifrån. Väl där var svaret bara att det finns inga platser, planet är fullbokat, det kanske finns korgar men de går inte att använda på de platser som vi hade. Suck! Så det blev till att ha Niklas i knäet hela resan. Vilket för all del var värre för Vino än för mig, eftersom Niklas mestadels föredrar mamma framför pappa, framförallt nä mamma är inom synhåll.

När vi sätter oss på planet utropar Emily: Indien här kommer vi!

Till slut gick allt ändå bra, vi landade 20 minuter före angiven tid, men fick vänta 10 minuter i planet innan vi kunde taxa in eftersom gaten inte var redo; vi kom ju för tidigt!

Sen skulle det vara dags för den långa kön till pass- och visumkontrollen. Mycket riktigt, kön var lång och fort brukar det inte gå. Då säger Vino till mig,

”Vi tar diplomat-kön!”
”Men kan vi det, vi är ju inte diplomater?”, säger jag.
”Det står ’Diplomats and Officials’, vi har ju affärsvisum, det räknas som officials”.

Okej, kön är tom varför inte? Vi går dit och en tjänsteman frågar är ni officials?

”Ja”, svarar Vino.

Tjänstemannen tar passet och kollar igenom det, han verkar nöjd och processar allt på några minuter. Mycket smidigt.

Vi går vidare till bagageutlämningen och bagaget kommer snabbt utan vår vagn som vi lämnade in vid gaten. Den får vi separat levererad efter lite påstötningar av Vino. Troligen var det npgot missförstånd om var vagnen skulle lämnas.

Innan vi går igenom tullen passar jag på att köpa en flaska whisky. Det är smidigt att kunna göra det när man anländer, så slipper man bära med sig den på planet.

Okej, så genom tullen, här gäller det att ha med sig de små lapparna som man fick vid visumkontrollen, en för varje resenär, alltså fyra stycken.

Väl ute så är det tomt i ankomsthallen, det brukar vara smockfullt, men nu var det nästan helt tomt. Har de ändrat reglerna så att man inte får komma in i ankomsthallen kanske? Nej, det visar sig att det berodde på att en bomb hade briserat vid Qtub Minar och så då har man höjt säkerheten på flygplatsen.

Släktingarna väntar utanför, åtminstone de manliga. De tar bagaget och lägger det i en bil och så får vi åka en annan. Vilket mottagande! Jag kan säga att vi hade MYCKET bagage med oss, det var knappt att vi kunde lägga alla väskor på två vagnar.

Sen åker vi först hem till Vinos kusin Meeta som bor nära vår lägenhet och som har nycklarna till den. Klockan är nu ca ett på natten.

Vi får lite mat, ris med grönsaker i. Jättegott! Efter en liten stund drar vi vidare till vår lägenhet.

Lägenheten känns riktigt bra vid första anblicken. Vi pratar lite och sedan bestämmer vi oss för att gå till sängs. Klocka är halv fem på morgonen när vi somnar.