Idag var det 43 grader varmt och det är för mycket kan jag lugnt säga. Man måste i princip ha AC:n på hela dagen för att få en dräglig temperatur hemma. Och ut går man inte i onödan, speciellt inte i solen. Nu är det väldigt torrt också, kanske runt 5-10% luftfuktighet på dagarna, vilket gör att det inte känns lika jobbigt som det skulle ha varit om det varit fuktigt också.
Fast med så låg luftfuktighet och sådan värme så måste man vara väldigt noga med att dricka ordentligt och dessutom se till att få i sig salt också. Är man ute mycket räcker det inte att dricka vanligt vatten, det gör nästan bara saken värre eftersom man då lakar ur kroppen från de salter den har.
Fast det är ändå märkligt hur väl man anpassar sig. Hemma i Sverige kunde jag tycka att det är äckligt varmt i huset när det var 24 grader varmt. Nu har vi konstant över trettio grader inomhus på dagarna, och det är helt klart hanterbart.
Och när det gäller poolen verkar det inte spela någon roll hur varmt det är ute, man fryser ändå när man kommer upp ur vattnet. Jag fattar inte att vattnet kan hålla sig så kallt när det är så varmt ute. Gissningsvis beror det på att poolen mestadels är i skuggan på dagen och på natten sjunker trots allt temperaturen till runt 23 grader.
onsdag 29 april 2009
Datorkrasch, up and running again
Det var som sagt var tur att det var min jobbdator som havererade och inte hemdatorn. Med jobbdatorn får man ju hjälp. Och visserligen tog det en hel dag att få Windows och de vanligaste programmen installerat. Men hade det hänt samma sak med hemdatorn är jag rädd att det hade avsvärt mycket längre tid.
När Windows och standardprogrammen var installerade så behövde jag också installera hela utvecklingsmiljön igen. Nu har jag gjort sådant här så många gånger förut att det inte direkt kändes som ett problem förutom att det tog en massa tid som jag kunde ha utnyttjat bättre.
Men fungerar allt igen. Det är väl fortfarande lite småsaker kvar att fixa, men det tar jag allt eftersom de dyker upp.
När Windows och standardprogrammen var installerade så behövde jag också installera hela utvecklingsmiljön igen. Nu har jag gjort sådant här så många gånger förut att det inte direkt kändes som ett problem förutom att det tog en massa tid som jag kunde ha utnyttjat bättre.
Men fungerar allt igen. Det är väl fortfarande lite småsaker kvar att fixa, men det tar jag allt eftersom de dyker upp.
onsdag 22 april 2009
Datorkrasch
Så hände det som jag mest hade befarat när jag åkte hit till Indien. Min arbetsdator har börjat svaja betänkligt och jag tror att jag måste installera om hela Windows på den. Den uppför sig väldigt konstigt i vissa lägen och tyvärr verkar det bli värre och värre.
Förhoppningsvis räcker det att installera om Windows. I värsta fall är det något fel på hårdvaran. Allt sådant här blir ju jobbigare när man inte är på sitt riktiga kontor. Nu finns det naturligtvis support även här i Indien, och jag har fått ett namn att kontakta. Tyvärr var han inte på plats idag, så jag hoppas vi kan fixa det imorgon istället.
Och egentligen är detta inte det värsta som kan hända, det hade varit värre om den privata datorn hade kraschat, på jobbet får man ju trots allt bra hjälp. Men trist är det i vilket fall, eftersom tiden bara rinner iväg och man inte får något gjort.
Förhoppningsvis räcker det att installera om Windows. I värsta fall är det något fel på hårdvaran. Allt sådant här blir ju jobbigare när man inte är på sitt riktiga kontor. Nu finns det naturligtvis support även här i Indien, och jag har fått ett namn att kontakta. Tyvärr var han inte på plats idag, så jag hoppas vi kan fixa det imorgon istället.
Och egentligen är detta inte det värsta som kan hända, det hade varit värre om den privata datorn hade kraschat, på jobbet får man ju trots allt bra hjälp. Men trist är det i vilket fall, eftersom tiden bara rinner iväg och man inte får något gjort.
Poolen
Ibland har man flyt. Det visade sig nämligen att han som har hand om gymmet och som också har hand om poolen är utbildad och certifierad simlärare. Så nu får Emily lektioner av honom. Och eftersom de barnen i huset som badar redan kan simma så kan man nästan säga att hon har privatlärare. Hon kan få lektioner varje dag om hon vill. Och hon vill lära sig simma men träna är inte så roligt.
Hur förklarar man för henne att ett sådant här tillfälle kommer hon aldrig få igen? Att kunna gå ner varje dag och träna simning och dessutom ha en egen tränare? Skulle hon gå på simskola i Sverige så blir det väl en gång i veckan med 10-15 andra barn (om man inte väljer någon intensivkurs på sommaren förstås, då blir det i varje oftare).
Som kuriosa kan sägas att här i Indien verkar man lära sig frisim först. Vi berättade för läraren att i Sverige lär vi oss alltid bröstsim först. Jag minns t.ex. att jag gick på speciell crawl-skola för att lära mig frisim. Simlärarens kommentar var att "Jaha, det är därför de är så bra på bröstsim!".
Fast det är fortfarande kallt att gå ned i poolen, trots att det är 35-40 grader varmt i skuggan. Men nu börjar det bli varmare på nätterna också så det innebär väl att poolens vatten också kommer att bli varmare.
Annars är det helt underbart att efter jobbet gå ner och ta ett dopp och simma några längder. Det svalkar kroppen för hela kvällen.
Hur förklarar man för henne att ett sådant här tillfälle kommer hon aldrig få igen? Att kunna gå ner varje dag och träna simning och dessutom ha en egen tränare? Skulle hon gå på simskola i Sverige så blir det väl en gång i veckan med 10-15 andra barn (om man inte väljer någon intensivkurs på sommaren förstås, då blir det i varje oftare).
Som kuriosa kan sägas att här i Indien verkar man lära sig frisim först. Vi berättade för läraren att i Sverige lär vi oss alltid bröstsim först. Jag minns t.ex. att jag gick på speciell crawl-skola för att lära mig frisim. Simlärarens kommentar var att "Jaha, det är därför de är så bra på bröstsim!".
Fast det är fortfarande kallt att gå ned i poolen, trots att det är 35-40 grader varmt i skuggan. Men nu börjar det bli varmare på nätterna också så det innebär väl att poolens vatten också kommer att bli varmare.
Annars är det helt underbart att efter jobbet gå ner och ta ett dopp och simma några längder. Det svalkar kroppen för hela kvällen.
onsdag 15 april 2009
Första doppet i poolen
Så öppnade poolen till slut! Och lagom till det blev det riktigt varmt också, över 40 grader på dagen. Till på kvällen runt klockan sex när vi gick ner till poolen hade det sjunkit några grader till ca 38 grader.
Ändå kändes det lite kallt att gå i vattnet. Det är uppenbart att man anpassar sig till värmen. Men skönt var det och varken Emily eller Niklas ville gå upp ur vattnet. Niklas blev vansinnig när man försökte ta upp honom och Emily vägrade helt enkelt att gå upp.
Poolen har två delar, den ena är väldigt grund, så grund att till och med Niklas bottnar. I den andra är det ca 120-130 cm så Emily bottnar inte. Det hade varit bra om det hade funnits en tredje nivå där hon också bottnar. Men man kan ju inte få allt, och det verkade inte bekymra henne så värst mycket, simmade på med simpuffar alldeles själv i den djupare delen.
Vi får se hur länge hon behöver simpuffar, rent tekniskt kan hon simma, men hon har inte riktigt lärt sig tekniken att andas än och hon tror inte att hon kan simma, vilket kanske är det största hindret.
Ändå kändes det lite kallt att gå i vattnet. Det är uppenbart att man anpassar sig till värmen. Men skönt var det och varken Emily eller Niklas ville gå upp ur vattnet. Niklas blev vansinnig när man försökte ta upp honom och Emily vägrade helt enkelt att gå upp.
Poolen har två delar, den ena är väldigt grund, så grund att till och med Niklas bottnar. I den andra är det ca 120-130 cm så Emily bottnar inte. Det hade varit bra om det hade funnits en tredje nivå där hon också bottnar. Men man kan ju inte få allt, och det verkade inte bekymra henne så värst mycket, simmade på med simpuffar alldeles själv i den djupare delen.
Vi får se hur länge hon behöver simpuffar, rent tekniskt kan hon simma, men hon har inte riktigt lärt sig tekniken att andas än och hon tror inte att hon kan simma, vilket kanske är det största hindret.
måndag 13 april 2009
Så kom värmen till slut
Idag när jag var ute vid lunchtid så var det riktigt varmt. Att vara en längre stund i solen var inget roligt alls. Temperaturen har varit 36-37 grader idag, och det är ju bara en försmak av vad som komma skall. Imorgon säger prognosen att det skall bli 39 grader.
Skulle tro att om en vecka kommer temperaturen ligga över 40 grader dagligen. Och om jag förstått saken rätt så kommer det vara så ända till vi åker hem i juni.
Men å andra sidan, nu är det ju varmt så då öppnar ju poolen. Vi pratade precis med managern och fick bekräftat att imorgon öppnar poolen. Så nu efter nästan sju månader i Indien skall det snart bli dags för det första doppet i poolen.
Skulle tro att om en vecka kommer temperaturen ligga över 40 grader dagligen. Och om jag förstått saken rätt så kommer det vara så ända till vi åker hem i juni.
Men å andra sidan, nu är det ju varmt så då öppnar ju poolen. Vi pratade precis med managern och fick bekräftat att imorgon öppnar poolen. Så nu efter nästan sju månader i Indien skall det snart bli dags för det första doppet i poolen.
Undrens tid är inte förbi
Nåja, något under var det kanske inte, men när vi kom hem i lördags kväll från Ramesh Nagar där Vino är uppväxt, såg vi att det fanns i vatten i poolen. Emily gick nästan och hämtade badkläderna med en gång, trots att det var väldigt sent. Klockan var nog närmare midnatt så att bada var det naturligtvis inte tal om. Men vi bestämde att vi skulle bada på morgonen.
Vi hade åkt tidigare på dagen till Ramesh Nagar för att träffa De som bodde grannar till Vinos familj när de bodde där. Grannarna bor nu i det hus som då var Vinos familjs hus. Fast de har byggt om det helt och hållet så det ser inte ut längre. Men ett annat hus bredvid är fortfarande i sin ursprungsform, så där kunde vi se ungefär hur deras hus såg ut. Nu användes det huset som lagerlokal så det var lite svårt att föreställa sig hur det sett på den tiden, men det i varje fall gav en hum om framförallt storleken på huset.
Det var väldigt roligt för Vino att träffa grannarna igen, och hon träffade dessutom andra gamla grannar också, samt systern till en barndomskompis. Vino hade varit lite tveksam att åka dit först, men nu har hon fått blodad tand och vill åka tillbaka ensam så hon har tid att prata med alla.
Ramesh Nagar ligger på andra sidan av Delhi, vilket är en stor orsak att vi inte åkt dit tidigare på den här resan. Resan dit tog närmare två timmar pga av all trafik. Hade det inte varit trafik så hade det troligen tagit en timme istället.
Poolen då, jo när vi vaknade på söndagsmorgonen så var det med spänd förväntan vi tittade ut för att se hur den såg ut i dagsljus. Men vattnet var alldeles grönt och det såg inte alls trevligt ut. Senare på morgonen var det istället brunt. Då insåg jag att det naturligtvis var så att de höll på att göra rent i poolen. Tydligen häller de i en syra av något slag som rensar bort allt smuts. Detta gör de istället för att försöka skrubba rent den; dels skulle ta för lång tid och dels för att det är omöjligt att komma åt alla gömd skrymslen och vrår som finns i poolen.
Så idag måndag ser vattnet ganska rent ut, fast med en svag antydan till grönt i det, så vi avvaktar att bada tills vi fått klartecken att det är okej.
Jag tycker annars att det är lite märkligt att man inte satt upp en skylt om att man inte får bada, men man utgår väl ifrån att alla redan vet vad som händer, eller så bryr man sig inte. Det här ju i Indien och då får man gnälla lite extra...
Vi hade åkt tidigare på dagen till Ramesh Nagar för att träffa De som bodde grannar till Vinos familj när de bodde där. Grannarna bor nu i det hus som då var Vinos familjs hus. Fast de har byggt om det helt och hållet så det ser inte ut längre. Men ett annat hus bredvid är fortfarande i sin ursprungsform, så där kunde vi se ungefär hur deras hus såg ut. Nu användes det huset som lagerlokal så det var lite svårt att föreställa sig hur det sett på den tiden, men det i varje fall gav en hum om framförallt storleken på huset.
Det var väldigt roligt för Vino att träffa grannarna igen, och hon träffade dessutom andra gamla grannar också, samt systern till en barndomskompis. Vino hade varit lite tveksam att åka dit först, men nu har hon fått blodad tand och vill åka tillbaka ensam så hon har tid att prata med alla.
Ramesh Nagar ligger på andra sidan av Delhi, vilket är en stor orsak att vi inte åkt dit tidigare på den här resan. Resan dit tog närmare två timmar pga av all trafik. Hade det inte varit trafik så hade det troligen tagit en timme istället.
Poolen då, jo när vi vaknade på söndagsmorgonen så var det med spänd förväntan vi tittade ut för att se hur den såg ut i dagsljus. Men vattnet var alldeles grönt och det såg inte alls trevligt ut. Senare på morgonen var det istället brunt. Då insåg jag att det naturligtvis var så att de höll på att göra rent i poolen. Tydligen häller de i en syra av något slag som rensar bort allt smuts. Detta gör de istället för att försöka skrubba rent den; dels skulle ta för lång tid och dels för att det är omöjligt att komma åt alla gömd skrymslen och vrår som finns i poolen.
Så idag måndag ser vattnet ganska rent ut, fast med en svag antydan till grönt i det, så vi avvaktar att bada tills vi fått klartecken att det är okej.
Jag tycker annars att det är lite märkligt att man inte satt upp en skylt om att man inte får bada, men man utgår väl ifrån att alla redan vet vad som händer, eller så bryr man sig inte. Det här ju i Indien och då får man gnälla lite extra...
torsdag 9 april 2009
Stora framsteg för Emily
Vi var på barnkalas häromdagen. Det var Shwetas dotter Lavanya som fyllde tre år. Barnkalaset var i mångt och mycket som ett vanligt svenskt barnkalas.
Men det som jag tyckte var intressant var att notera skillnaden i hur Emily hanterade den här situationen. Det var nu extremt högljutt, jag fick ont i huvudet och var tvungen att gå in ett annat rum för att komma bort en stund. Det var många barn som Emily inte kände. Emily kände egentligen bara två barn som var med den här kvällen, födelsedagsbarnet Lavanya och Sumedha, Meetas dotter. Meeta är ju den vi umgås mest med här i Indien, hon bor också närmast oss, vilket för all del inte är en slump då vi aktivt sökte bostad i närheten av hennes hus.
Hade det här varit när vi precis kommit hit, eller någon gång i höstas för den delen, så skulle Emily troligen gått in i ett annat rum och stannat där, eller satt sig med mig eller Vino och vägrat göra någonting. Nu lekte hon och busade precis som de andra barnen. Det var väldigt roligt att se den här ändringen i henne.
Jag tror att det är flera saker som ligger bakom detta. Naturligtvis känner hon sig mer hemma här nu, hon har ju varit här i sju månader nästan. Men den stora skillnaden tror jag är språket. Den sista månaden har hennes hindi blivit enormt mycket bättre. Hon förstår väldigt mycket nu och hon pratar mycket också, fast inte med Vino, där finns fortfarande en spärr, kanske mest för att svenska alltid kommer vara enklare.
I skolan märks det också stor skillnad. I hennes nya skola som visserligen är en lekskola, precis som den förra, så är lärarna så flexibla att de lär ut efter hennes egen nivå. Så nu har hon börjat lära sig skriva skrivstil, för det tycker hon är så häftigt. Och det är inte den skrivstilen som jag lärde mig i skolan, utan den där gammaldags varianten som min mamma och pappa lärde sig. Hon får lära sig matte också, just nu är det addition och subtraktion av tvåsiffriga tal. Innan vi har åkt hem så kanske hon kan pluttifikationstabellen också. Och så har hon läxa nästan varje dag. Det tror jag inte hon kommer ha i Sverige när hon börjar i skolan till hösten.
En kollega till mig nämnde att på sex månader kommer ett barn in i ett nytt språk, och jag vet inte om det är något magiskt med det talet, men just efter sex månader vände det för Emily.
Men det som jag tyckte var intressant var att notera skillnaden i hur Emily hanterade den här situationen. Det var nu extremt högljutt, jag fick ont i huvudet och var tvungen att gå in ett annat rum för att komma bort en stund. Det var många barn som Emily inte kände. Emily kände egentligen bara två barn som var med den här kvällen, födelsedagsbarnet Lavanya och Sumedha, Meetas dotter. Meeta är ju den vi umgås mest med här i Indien, hon bor också närmast oss, vilket för all del inte är en slump då vi aktivt sökte bostad i närheten av hennes hus.
Hade det här varit när vi precis kommit hit, eller någon gång i höstas för den delen, så skulle Emily troligen gått in i ett annat rum och stannat där, eller satt sig med mig eller Vino och vägrat göra någonting. Nu lekte hon och busade precis som de andra barnen. Det var väldigt roligt att se den här ändringen i henne.
Jag tror att det är flera saker som ligger bakom detta. Naturligtvis känner hon sig mer hemma här nu, hon har ju varit här i sju månader nästan. Men den stora skillnaden tror jag är språket. Den sista månaden har hennes hindi blivit enormt mycket bättre. Hon förstår väldigt mycket nu och hon pratar mycket också, fast inte med Vino, där finns fortfarande en spärr, kanske mest för att svenska alltid kommer vara enklare.
I skolan märks det också stor skillnad. I hennes nya skola som visserligen är en lekskola, precis som den förra, så är lärarna så flexibla att de lär ut efter hennes egen nivå. Så nu har hon börjat lära sig skriva skrivstil, för det tycker hon är så häftigt. Och det är inte den skrivstilen som jag lärde mig i skolan, utan den där gammaldags varianten som min mamma och pappa lärde sig. Hon får lära sig matte också, just nu är det addition och subtraktion av tvåsiffriga tal. Innan vi har åkt hem så kanske hon kan pluttifikationstabellen också. Och så har hon läxa nästan varje dag. Det tror jag inte hon kommer ha i Sverige när hon börjar i skolan till hösten.
En kollega till mig nämnde att på sex månader kommer ett barn in i ett nytt språk, och jag vet inte om det är något magiskt med det talet, men just efter sex månader vände det för Emily.
onsdag 8 april 2009
Mera regn så ingen pool
Idag har det regnat hela dagen och då sjunker ju temperaturen.
Och när temperaturen är låg (nåja det är väl en 25 grader ute i varje fall), så öppnar man inte poolen. Vi får väl hoppas att det slutar regna några dagar så att de får fyllt på med vatten någon gång.
Det känns som de går och drar på det. Men vi skall väl inte få ha någon pool...
Det finns några i familjen som längtar efter att bada i poolen. Niklas tittar ut från balkongen varje dag och säger Naj-naj, vilket betyder bada på hindi barnspråk. Emily har slutat tjata, men tittar också ut varje dag för att se om något har hänt.
Och när temperaturen är låg (nåja det är väl en 25 grader ute i varje fall), så öppnar man inte poolen. Vi får väl hoppas att det slutar regna några dagar så att de får fyllt på med vatten någon gång.
Det känns som de går och drar på det. Men vi skall väl inte få ha någon pool...
Det finns några i familjen som längtar efter att bada i poolen. Niklas tittar ut från balkongen varje dag och säger Naj-naj, vilket betyder bada på hindi barnspråk. Emily har slutat tjata, men tittar också ut varje dag för att se om något har hänt.
torsdag 2 april 2009
Internet banking i Indien
Efter att ha använt den indiska internetbanken i ett halvår så kan jag väl säga att när man lärt sig systemet så är det inte så illa trots allt.
Oftast fungerar det väldigt bra. Att flytta pengar till andra konton är lika enkelt som i Sverige, åtminstone när man väl kommit igenom processen att registrera mottagaren. Att betala räkningar är inte lika smidigt, det finns inget bankgiro som i Sverige, så det är upp till företagen att registrera sig hos respektive bank (tror jag i varje fall). Listan på företag som tar emot pengar via banken är väldigt mager måste jag säga.
Men ibland blir man överraskad, som häromdagen när jag skulle betala hyran och upp en betalning till den registrerade mottagare som jag betalat till varje månad sedan jag kom hit. Den här gången gick det helt plötsligt inte att betala till mottagare. Istället fick jag ett felmeddelande
"The branch is disabled for any modes of transfer".
Jag skickade ett mail via internetbanken, för att ringa är fortfarande lika jobbigt. Jag fick faktiskt ganska snabbt ett svar att jag inte bifogat kontonumret i mailet så jag svarade med att skicka det också. Så igår när jag satt på jobbet så ringde en tjej från banken och berättade för mig vad felet var och att jag kunde lösa det genom att registrera om mottagaren. Att banken istället för att svara på mailet istället ringde upp och berättade vad felet var uppskattade jag väldigt mycket.
Men annars så är det oftast ganska frustrerande att ta kontakt med supporten. Jag skickade någon vecka sedan ett annat mail för att få reda på vilka sätt det fanns att flytta pengar från mitt indiska konto till Sverige igen. Jag fick till svar man kan skicka en E-Cheque till vilket annat konto som helst i Indien. Hallå, eller? Läste du mitt mail?
Svarar att jag nog var mer intresserad av skicka pengarna till Sverige som ligger i Europa som inte ligger i Indien. Tänkte att den som svarade kanske inte hade så bra koll på geografin så det är väl bäst att vara övertydlig.
Fick ett nytt svar med information om att man kan fylla i en blankett och lämna den till bankkontoret. Det är bra som alternativ, men jag var ju egentligen ute efter att kunna göra det via internetbanken. Så det fick bli en till fråga till banken. I princip var frågan, kan man överföra pengar via internbanken till ett svenskt konto?
Svaret blev.
Det hade jag egentligen redan räknat ut, eftersom jag inte hittat någon sådan funktion i internetbanken. Men jag hade hoppats på ett svar som var lite mer omfattande som t.ex
Så jag får väl skicka en ny fråga med en explicit fråga eller helt enkelt gå till banken och prata med dem där.
Oftast fungerar det väldigt bra. Att flytta pengar till andra konton är lika enkelt som i Sverige, åtminstone när man väl kommit igenom processen att registrera mottagaren. Att betala räkningar är inte lika smidigt, det finns inget bankgiro som i Sverige, så det är upp till företagen att registrera sig hos respektive bank (tror jag i varje fall). Listan på företag som tar emot pengar via banken är väldigt mager måste jag säga.
Men ibland blir man överraskad, som häromdagen när jag skulle betala hyran och upp en betalning till den registrerade mottagare som jag betalat till varje månad sedan jag kom hit. Den här gången gick det helt plötsligt inte att betala till mottagare. Istället fick jag ett felmeddelande
"The branch is disabled for any modes of transfer".
Jag skickade ett mail via internetbanken, för att ringa är fortfarande lika jobbigt. Jag fick faktiskt ganska snabbt ett svar att jag inte bifogat kontonumret i mailet så jag svarade med att skicka det också. Så igår när jag satt på jobbet så ringde en tjej från banken och berättade för mig vad felet var och att jag kunde lösa det genom att registrera om mottagaren. Att banken istället för att svara på mailet istället ringde upp och berättade vad felet var uppskattade jag väldigt mycket.
Men annars så är det oftast ganska frustrerande att ta kontakt med supporten. Jag skickade någon vecka sedan ett annat mail för att få reda på vilka sätt det fanns att flytta pengar från mitt indiska konto till Sverige igen. Jag fick till svar man kan skicka en E-Cheque till vilket annat konto som helst i Indien. Hallå, eller? Läste du mitt mail?
Svarar att jag nog var mer intresserad av skicka pengarna till Sverige som ligger i Europa som inte ligger i Indien. Tänkte att den som svarade kanske inte hade så bra koll på geografin så det är väl bäst att vara övertydlig.
Fick ett nytt svar med information om att man kan fylla i en blankett och lämna den till bankkontoret. Det är bra som alternativ, men jag var ju egentligen ute efter att kunna göra det via internetbanken. Så det fick bli en till fråga till banken. I princip var frågan, kan man överföra pengar via internbanken till ett svenskt konto?
Svaret blev.
"Med ditt konto kan man inte föra över pengar till ett svenskt konto".
Det hade jag egentligen redan räknat ut, eftersom jag inte hittat någon sådan funktion i internetbanken. Men jag hade hoppats på ett svar som var lite mer omfattande som t.ex
"Du kan inte föra över pengar till ett svenskt konto med ditt nuvarande konto, men om du öppnar ett sånt här konto så kan du göra det."Men tyvärr är nu min erfarenhet nu av indisk support (min banks support får representera all indisk support som finns) att man svarar bara exakt på det som frågas efter, det finns inget intresse av att försöka förekomma eller föreslå alternativ som kunden kanske inte själv skulle komma på att fråga om eftersom han inte vet att det finns, dvs att försöka hjälpa kunden att lösa sitt problem på bästa sätt.
Så jag får väl skicka en ny fråga med en explicit fråga eller helt enkelt gå till banken och prata med dem där.
Nu har vi väntat länge nog...
I tisdags så började de städa upp poolen och ta bort nätet som täcker den. Det ger ju lite hopp om att de kommer öppna den snart.
Men igår onsdag hände inget och det verkar inte som det hänt något idag heller. Så vi får väl vänta och se. Vi har ju väntat ganska länge nu börjar väl snart få gråa hår också, fast det hade jag ju redan innan så det är ju inget bra tecken på att vi väntat för länge.
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge...
Apropå vänta, min plånbok blev ju stulen i Agra, och då behövde jag ett nytt bankkort. Så jag ringde banken och bad dem buda kortet till mig. Inga problem sa min bankkontakt. Nu har det gått nästan fyra veckor och fortfarande inget kort. Jag kontaktade banken igen häromdagen, och jodå det var allt skickat, och det kom fram till Indien den 10:e mars. Men till mig har det inte kommit något kort. Jag som trodde att man kunde lita på de där internationella budfirmorna, men det var väl för mycket att hoppas på.
Men igår onsdag hände inget och det verkar inte som det hänt något idag heller. Så vi får väl vänta och se. Vi har ju väntat ganska länge nu börjar väl snart få gråa hår också, fast det hade jag ju redan innan så det är ju inget bra tecken på att vi väntat för länge.
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge...
Apropå vänta, min plånbok blev ju stulen i Agra, och då behövde jag ett nytt bankkort. Så jag ringde banken och bad dem buda kortet till mig. Inga problem sa min bankkontakt. Nu har det gått nästan fyra veckor och fortfarande inget kort. Jag kontaktade banken igen häromdagen, och jodå det var allt skickat, och det kom fram till Indien den 10:e mars. Men till mig har det inte kommit något kort. Jag som trodde att man kunde lita på de där internationella budfirmorna, men det var väl för mycket att hoppas på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
