I morgon är det 1:a mars och då händer det framförallt två saker.
Det ena är Ann-Christin och Hans kommer (Ann-Christin är min moster). De kommer tidigt på morgonen, planet landar ca 6.30.
Det andra är att Vino fyller år. Så det blir fullt upp här. Hela släkten (på Vinos mammas sida) kommer och äter det lite tårta och sedan blir det lite tilltugg till det. Det är inte tänkt att det skall bli något märkvärdigt.
På kvällen är det tänkt att vi skall ha en liten överraskning för Vino, hon vet naturligtvis inte om detta än, hoppas hon inte läser denna bloggen idag bara.
lördag 28 februari 2009
En tuff vecka
Vädret har blivit klart varmare den senaste veckan, nu ligger dagstemperaturen på ca 28-30 grader och på natten sjunker den till ca 15 grader. Så vi kan fortfarande sova utan att ha AC:n igång.
Men även om vädret har blivit varmare så har vi inte blivit friskare, snarare tvärtom. Niklas åkte på en tredagarsfeber förra helgen och själv jag varit halvkrasslig hela veckan. Emily klagade på ont i öronen förra fredagen så vi budade hem antibiotika utifall att hon skulle få öroninflammation. Nu gav vi istället, på läkares rekommendation, dubbel dos Ipren istället. Och dagen efter var det borta.
Niklas, stackarn, följde inte sin systers exempel utan han följde upp med en natt av kräkningar några dagar senare och därmed väldigt lite sömn för både mig och Vino. Under denna andra sjukdom har han också lagt till sig med vanan att han skall somna i mammas knä, får han inte det så skriker han och det länge. Den striden kommer vi sannolikt att få ta, men just nu verkar det som det var en tredagarsfeber till. Nu i natt sov han typ 20-30 minuter i stöten, med effekten att Vino fick sitta med honom nästan hela natten.
Vi hade dessutom Karan och Parul på besök i går kväll, och det blev såpass sent att de sov över. Neeraj och Angelica satt till tre på natten och pratade med dem, vi kom väl själva i sängs vid 1.
Jag tror Vino kanske sov två timmar senaste natten så just nu när klockan är två här på eftermiddagen så ligger hon och Niklas och sover. Det behöver de...
Det positiva är att Niklas feber verkar ha gått ned. Hoppas han blir bättre nu.
Annars har vi varit väldigt förskonade från sjukdomar. Niklas hade tredagarsfeber i höstas, men sedan har det inte varit så mycket.
Men även om vädret har blivit varmare så har vi inte blivit friskare, snarare tvärtom. Niklas åkte på en tredagarsfeber förra helgen och själv jag varit halvkrasslig hela veckan. Emily klagade på ont i öronen förra fredagen så vi budade hem antibiotika utifall att hon skulle få öroninflammation. Nu gav vi istället, på läkares rekommendation, dubbel dos Ipren istället. Och dagen efter var det borta.
Niklas, stackarn, följde inte sin systers exempel utan han följde upp med en natt av kräkningar några dagar senare och därmed väldigt lite sömn för både mig och Vino. Under denna andra sjukdom har han också lagt till sig med vanan att han skall somna i mammas knä, får han inte det så skriker han och det länge. Den striden kommer vi sannolikt att få ta, men just nu verkar det som det var en tredagarsfeber till. Nu i natt sov han typ 20-30 minuter i stöten, med effekten att Vino fick sitta med honom nästan hela natten.
Vi hade dessutom Karan och Parul på besök i går kväll, och det blev såpass sent att de sov över. Neeraj och Angelica satt till tre på natten och pratade med dem, vi kom väl själva i sängs vid 1.
Jag tror Vino kanske sov två timmar senaste natten så just nu när klockan är två här på eftermiddagen så ligger hon och Niklas och sover. Det behöver de...
Det positiva är att Niklas feber verkar ha gått ned. Hoppas han blir bättre nu.
Annars har vi varit väldigt förskonade från sjukdomar. Niklas hade tredagarsfeber i höstas, men sedan har det inte varit så mycket.
tisdag 24 februari 2009
Slumdog millionaire
Vi såg den filmen i förra veckan och vi tyckte att den var jättebra. Den fick ju också 8 Oscars på Oscars-galan igår, bl.a. för bästa film.
Och efter att ha hört alla historier från de som jobbar hos oss så känns de enstaka händelserna inte helt overkliga heller. Funderar på att skriva lite om de historier vi har hört...fast där behöver jag hjälp av Vino, min Hindi är inte tillräckligt bra ännu.
Jag kan varmt rekommendera denna film. Jag tycker den visar sidor av Indien som man inte ser så ofta i andra indiska filmer. Och då menar jag visserligen Bollywood-filmer, vilket är långt ifrån det enda stället man gör filmer här i Indien.
I Kerala och Chennai görs också väldigt mycket filmer, de i Kerala är mer konstärliga, ni vet sådana där filmer som får priser på filmfestivaler, och de i Chennai är något mittimellan Bollywood och Kerala. Bollywood-filmer är väldigt kommersiella och dessutom väldigt inspirerade av västerländska filmer.
Och efter att ha hört alla historier från de som jobbar hos oss så känns de enstaka händelserna inte helt overkliga heller. Funderar på att skriva lite om de historier vi har hört...fast där behöver jag hjälp av Vino, min Hindi är inte tillräckligt bra ännu.
Jag kan varmt rekommendera denna film. Jag tycker den visar sidor av Indien som man inte ser så ofta i andra indiska filmer. Och då menar jag visserligen Bollywood-filmer, vilket är långt ifrån det enda stället man gör filmer här i Indien.
I Kerala och Chennai görs också väldigt mycket filmer, de i Kerala är mer konstärliga, ni vet sådana där filmer som får priser på filmfestivaler, och de i Chennai är något mittimellan Bollywood och Kerala. Bollywood-filmer är väldigt kommersiella och dessutom väldigt inspirerade av västerländska filmer.
Ett affärserbjudande, forts...
Igår gjorde vi Lamm Biryani och bjöd hem Bitto och hans familj. Även Meeta och Vivek dök upp.
Det var en trevlig kväll och på slutet viskade Vino till mig:
"Skall du inte berätta om jobberbjudandet du fått, det kan vara kul att prata om"
Så jag berättade hela upplägget för dem, om att han vägrade berätta vad det rörde sig om och att det rörde sig om 7,2 miljarder dollar. Viveks kommentar var att det säkert var årsomsättningen på bolaget och det borde gå att leta upp det på Internet. Och Bitto sa att det där låter som "amve", eller något liknande. Kunde inte höra riktigt vad bolaget hette, men jag tyckte han sa att det var ett "multi level company".
På morgonen efter kollade jag min brevlåda och såg att jag hade fått svar från killen med erbjudandet. Hans svar lät ungefär så här:
Problemet var att jag fortfarande var nyfiken på vilket företag han representerade, men jag hade ingen lust att sätta mig och lyssna på när han och hans partner skulle förklara hur jag skall kunna möjliggöra min drömmar, som t.ex. att tjäna så mycket pengar att man kan dra sig tillbaka tidigt.
Så jag tog infon från förra kvällens middag och började söka på Internet. Något företag som hette amve eller amwe hittade jag inte så då sökte jag istället på Multi Level Company. Det fick jag träff på (fast det heter visst Multi Level Marketing). Redan den första träffen visade en länk som gav mig intressant information List of multi-level marketing companies - Wikipedia, the free ...
Och där i listan fanns det företag som Bitto hade pratat om, det heter Amway. Jag klickade på länken och fick upp en sida med info om företaget. Och därmed var det helt solklart att detta var det företag som jag sökte. Företaget hade nämligen grundats 1959 (dvs det är 50 år gammalt), och det hade en omsättning på 7,2 miljarder dollar 2007 (fast nu den sidan visst uppdaterad, nu står det 8,4 miljarder dollar).
Så nu när jag visste vilket företag det var kunde jag kolla upp vad det handlade om. Jag läste en del om Amway och insåg att det var inget som var intressant för mig, vilket jag väl var hyfsat säker på redan innan. Enligt kritikerna så går bara ca 1 procent av alla som börjar med det här plus. De flesta förlorar på det här. Och att kränga produkter och ragga sponsorer som det visst kallas är ju så långt ifrån vad jag tycker är roligt.
Och sen kunde jag inte låta bli att svara honom igen och säga att jag inte var intresserad av Amway och dess produkter. Fast på det svarade han inte, av naturliga skäl.
Det var en trevlig kväll och på slutet viskade Vino till mig:
"Skall du inte berätta om jobberbjudandet du fått, det kan vara kul att prata om"
Så jag berättade hela upplägget för dem, om att han vägrade berätta vad det rörde sig om och att det rörde sig om 7,2 miljarder dollar. Viveks kommentar var att det säkert var årsomsättningen på bolaget och det borde gå att leta upp det på Internet. Och Bitto sa att det där låter som "amve", eller något liknande. Kunde inte höra riktigt vad bolaget hette, men jag tyckte han sa att det var ett "multi level company".
På morgonen efter kollade jag min brevlåda och såg att jag hade fått svar från killen med erbjudandet. Hans svar lät ungefär så här:
Hej Nils,
Det är helt okej om du inte känner för detta. Ja, jag vet inte mycket om dig och ditt yrke. Men det spelar ingen roll för mig. Det som spelar roll är att du verkade smart och intelligent och därför ville jag dela det här erbjudandet med dig.
Jag hade hoppats att du först skulle titta på mitt förslag innan du dömde det så där. Om det var en bluff eller en så riskabel business så skulle företaget inte finnas i 90 länder och ha firat sitt 50-årsjubileum år 2009. Och jag skulle då inte vara involverad till att börja med. Jag är en respektabel medborgare i detta land. Och jag skulle aldrig lura någon eller sätta någon i en riskfull situaion. Speciellt inte en utländsk person. Jag hoppas du förstår det.
Tanken var att sitta ned med dig och dela informationen och se om det skulle fungera för dig! Först smaka på maten och sedan bestämma om det är bra eller dåligt. Jag skulle alltid tagit informationen först och sedan bestämt mig för att fortsätta eller inte. Man kan alltid säga NEJ!
Hur som helst, jag respekterar ditt val. Jag kommer inte att besvära dig efter detta. Men skulle fortfarande önska att ville ta del av det erbjudande jag har innan du bestämmer dig. Det kan ju inte skada att ta till sig information.
Mvh
N N
Problemet var att jag fortfarande var nyfiken på vilket företag han representerade, men jag hade ingen lust att sätta mig och lyssna på när han och hans partner skulle förklara hur jag skall kunna möjliggöra min drömmar, som t.ex. att tjäna så mycket pengar att man kan dra sig tillbaka tidigt.
Så jag tog infon från förra kvällens middag och började söka på Internet. Något företag som hette amve eller amwe hittade jag inte så då sökte jag istället på Multi Level Company. Det fick jag träff på (fast det heter visst Multi Level Marketing). Redan den första träffen visade en länk som gav mig intressant information List of multi-level marketing companies - Wikipedia, the free ...
Och där i listan fanns det företag som Bitto hade pratat om, det heter Amway. Jag klickade på länken och fick upp en sida med info om företaget. Och därmed var det helt solklart att detta var det företag som jag sökte. Företaget hade nämligen grundats 1959 (dvs det är 50 år gammalt), och det hade en omsättning på 7,2 miljarder dollar 2007 (fast nu den sidan visst uppdaterad, nu står det 8,4 miljarder dollar).
Så nu när jag visste vilket företag det var kunde jag kolla upp vad det handlade om. Jag läste en del om Amway och insåg att det var inget som var intressant för mig, vilket jag väl var hyfsat säker på redan innan. Enligt kritikerna så går bara ca 1 procent av alla som börjar med det här plus. De flesta förlorar på det här. Och att kränga produkter och ragga sponsorer som det visst kallas är ju så långt ifrån vad jag tycker är roligt.
Och sen kunde jag inte låta bli att svara honom igen och säga att jag inte var intresserad av Amway och dess produkter. Fast på det svarade han inte, av naturliga skäl.
lördag 21 februari 2009
Ett affärserbjudande...
Vi var hemma hos en av Emilys skolkompisar för några veckor sedan. Hemma hos dem fanns också släkt och vänner och vi samtalade en liten stund medan vi drack te och åt lite smörgåsar.
En av gästerna frågade då mig om jag var intresserad av ett jobberbjudande, och jag sa att trivs bra som jag har det just nu men visst, jag kunde ju alltid lyssna på vad han har att erbjuda. Vi skulle träffas veckan efter, men han hörde inte av sig så jag tänkte att det var väl bara tomt prat.
Men så igår fick jag ett mail från honom där han erbjöd sig att komma hem till mig och Vino och lägga fram ett affärserbjudande. Jag reagerade nu på att han nu använde termen "business opportunity" istället för "job opportunity". Till saken hör också att han inte nämnt något om vad det skulle handla om, vilket känns lite misstänksamt.
Så jag svarade honom idag och bad honom att kort beskriva vad det hela handlade om. Svaret kom ganska snabbt tillbaka: "Nils, det här är alldeles för stort för att diskutera över telefon eller nätet. Det här är en 7.2 miljarder dollar business...".
Jaha, och det skulle alltså göra mig mindre misstänksam.
Han bekräftade också att det inte var något jobberbjudande, vilket jag ju redan förstått. Så jag kan ju bara spekulera i vad det är. Men sannolikt är det något som vi skall sälja i Sverige, och antagligen måste vi också investera pengar.
Värt att notera är att han vet väldigt lite om mig. Han har pratat med mig i kanske en halvtimme eller så. Han har ingen aning om mina kvalifikationer eller vari min kompetens ligger. Ändå är han beredd att erbjuda mig ett fantastiskt erbjudande. Det innebär väl troligen att han oavsett vad som händer inte kommer att förlora något själv, dvs det är bara jag som kan förlora på det här. Vi får se om vi träffar honom eller inte. Jag tror faktiskt inte att han har något att erbjuda som jag skulle vara intresserad av.
En av gästerna frågade då mig om jag var intresserad av ett jobberbjudande, och jag sa att trivs bra som jag har det just nu men visst, jag kunde ju alltid lyssna på vad han har att erbjuda. Vi skulle träffas veckan efter, men han hörde inte av sig så jag tänkte att det var väl bara tomt prat.
Men så igår fick jag ett mail från honom där han erbjöd sig att komma hem till mig och Vino och lägga fram ett affärserbjudande. Jag reagerade nu på att han nu använde termen "business opportunity" istället för "job opportunity". Till saken hör också att han inte nämnt något om vad det skulle handla om, vilket känns lite misstänksamt.
Så jag svarade honom idag och bad honom att kort beskriva vad det hela handlade om. Svaret kom ganska snabbt tillbaka: "Nils, det här är alldeles för stort för att diskutera över telefon eller nätet. Det här är en 7.2 miljarder dollar business...".
Jaha, och det skulle alltså göra mig mindre misstänksam.
Han bekräftade också att det inte var något jobberbjudande, vilket jag ju redan förstått. Så jag kan ju bara spekulera i vad det är. Men sannolikt är det något som vi skall sälja i Sverige, och antagligen måste vi också investera pengar.
Värt att notera är att han vet väldigt lite om mig. Han har pratat med mig i kanske en halvtimme eller så. Han har ingen aning om mina kvalifikationer eller vari min kompetens ligger. Ändå är han beredd att erbjuda mig ett fantastiskt erbjudande. Det innebär väl troligen att han oavsett vad som händer inte kommer att förlora något själv, dvs det är bara jag som kan förlora på det här. Vi får se om vi träffar honom eller inte. Jag tror faktiskt inte att han har något att erbjuda som jag skulle vara intresserad av.
Man anpassar sig
Det är lustigt hur man anpassar sig till vädret där man bor. Enligt tidningen var 30 grader varmt igår, men det kändes liksom inte så. Och just nu är det 25 grader varmt och jag har jeans och tenniströja på mig just nu. Går jag ut på balkongen tycker jag det känns lite kyligt. Inte så att jag fryser, men ändå. I solen är det dock väldigt varmt.
I Sverige hade jag aldrig tagit på mig jeans när det är 25 grader ute. Undrar hur lång tid det tar att anpassa sig till det svenska klimatet igen.
I Sverige hade jag aldrig tagit på mig jeans när det är 25 grader ute. Undrar hur lång tid det tar att anpassa sig till det svenska klimatet igen.
torsdag 19 februari 2009
En dag på kontoret
Nu har jag varit här i Indien ett tag och rutinen på kontoret har satt sig. En normal dag åker jag till kontoret klockan nio, kontoret öppnar inte förrän nio. Eller rättare sagt, det går att komma innan, men då är inte personalen på plats, och AC:n är inte på. Det märkte jag i början av vistelsen, att kommer man klockan nio är det väldigt varmt. Det tar sedan ca en halvtimme innan temperaturen sjunker till en mer anständig nivå.
Men just nu är det inte så varmt att AC:n behövs så det går bra att komma strax efter nio. Resan till kontoret tar ca fem till tio minuter, det är ungefär 3 km. Och det är ju ingen slump, vi valde lägenheten mycket efter närheten till kontoret.
Jag har alltid med mig mat till kontoret och matlådan ställer jag vid kaffemaskinen när jag kommer. Här finns ingen micro på kontoret men väl en ugn som värmer maten. Det tar ju längre tid att värma upp maten i en ugn så man behöver ju planera detta lite bättre en i Sverige. Fast det behöver jag egentligen inte alls, för personalen här på kontoret lägger in min mat i ugnen och ser de till att den är varm lagom till klockan ett. Då kommer de dessutom och dukar upp maten på mitt skrivbord och så äter jag där. Ganska bekvämt faktiskt.
Här finns lunchrum så alla äter vid sina skrivbord. Vissa slår sig ihop vid ett skrivbord och äter tillsammans och andra äter själva.
Vi sitter annars i ett kontorslandskap vilket fungerar hyfsat, men jag saknar definitivt eget rum ibland. Ljudnivån blir alltid högre i ett kontorslandskap. Kontoret har två lika stora landskap som det sitter ca 20 personer i vardera. Det får nog plats ca 30 i varje. Sedan finns det några rum också där cheferna sitter.
Kaffe finns naturligtvis också, och den behöver man inte heller hämta själv. Och så finns det alltid en flaska vatten på skrivbordet som fylls på om den blir tom.
Så mycket är bekvämt, fast man saknar ju fikaraster och lunchrasten ibland. Här har man aldrig fika. Det begreppet verkar inte finnas här.
Men just nu är det inte så varmt att AC:n behövs så det går bra att komma strax efter nio. Resan till kontoret tar ca fem till tio minuter, det är ungefär 3 km. Och det är ju ingen slump, vi valde lägenheten mycket efter närheten till kontoret.
Jag har alltid med mig mat till kontoret och matlådan ställer jag vid kaffemaskinen när jag kommer. Här finns ingen micro på kontoret men väl en ugn som värmer maten. Det tar ju längre tid att värma upp maten i en ugn så man behöver ju planera detta lite bättre en i Sverige. Fast det behöver jag egentligen inte alls, för personalen här på kontoret lägger in min mat i ugnen och ser de till att den är varm lagom till klockan ett. Då kommer de dessutom och dukar upp maten på mitt skrivbord och så äter jag där. Ganska bekvämt faktiskt.
Här finns lunchrum så alla äter vid sina skrivbord. Vissa slår sig ihop vid ett skrivbord och äter tillsammans och andra äter själva.
Vi sitter annars i ett kontorslandskap vilket fungerar hyfsat, men jag saknar definitivt eget rum ibland. Ljudnivån blir alltid högre i ett kontorslandskap. Kontoret har två lika stora landskap som det sitter ca 20 personer i vardera. Det får nog plats ca 30 i varje. Sedan finns det några rum också där cheferna sitter.
Kaffe finns naturligtvis också, och den behöver man inte heller hämta själv. Och så finns det alltid en flaska vatten på skrivbordet som fylls på om den blir tom.
Så mycket är bekvämt, fast man saknar ju fikaraster och lunchrasten ibland. Här har man aldrig fika. Det begreppet verkar inte finnas här.
lördag 14 februari 2009
Försnillning i världsklass
Ni som följer nyheterna har säkert hört om Indiens egna "Enron"-skandal. Det är IT-bolaget Satyam som lyckats lura omvärlden att de har superbra ekonomi, medan de egentligen knappt haft pengar på sina konton. Skandalen involverar banker, revisorer och troligen hela ledningen i företaget.
Jag läste härom veckan att en av bröderna hade tillskansat sig lite eget kapital. Bland annat så har han ca 1000 kostymer hemma, hus i 63 olika länder och han har skänkt ca 2 ton guld till tempel och liknande över åren. man läser ju ibland om svenska företag som försnillar pengar, men det här är ju trots allt i en helt annan division.
Tyvärr är det så att i detta landet är mutor en del vardagen. Något som belyses av vad vår chaufför sa häromdagen angående när man skall gifta bort sin dotter. Då frågar man inte första hand om vad man tjänar ut hur mycket man utöver den vanliga lönen, dvs svarta pengar. Så på något sätt är detta inbyggt i hela systemet. Staten jobbar hårt med att försöka få bort det här, men när den allmänna inställningen är att det är okej att tjäna sig en extra hacka på sina tjänster så är det svårt att få bort det.
Jag läste härom veckan att en av bröderna hade tillskansat sig lite eget kapital. Bland annat så har han ca 1000 kostymer hemma, hus i 63 olika länder och han har skänkt ca 2 ton guld till tempel och liknande över åren. man läser ju ibland om svenska företag som försnillar pengar, men det här är ju trots allt i en helt annan division.
Tyvärr är det så att i detta landet är mutor en del vardagen. Något som belyses av vad vår chaufför sa häromdagen angående när man skall gifta bort sin dotter. Då frågar man inte första hand om vad man tjänar ut hur mycket man utöver den vanliga lönen, dvs svarta pengar. Så på något sätt är detta inbyggt i hela systemet. Staten jobbar hårt med att försöka få bort det här, men när den allmänna inställningen är att det är okej att tjäna sig en extra hacka på sina tjänster så är det svårt att få bort det.
torsdag 12 februari 2009
Efterlängtat besök
Nu har äntligen Vinos bror Neeraj med familj kommit. Emily har längtat så mycket efter sin morbror. Och varje gång han är borta på dagen så frågar hon när han kommer tillbaka igen.
De kommer stanna här en månad och har nästan varit här en vecka redan. Imorgon åker de iväg till Bangalore för att bland annat åka på safari. De är borta 10 dagar, så vi får väl se hur Emily reagerar när Nirre är borta så länge, efter att bara varit här en knapp vecka. Fast det blir ju lite mer tid när han kommer tillbaka igen förstås.
Det är alltid trevligt med besök, det blir ett avbrott i vardagen och så kan man beställa sådant som inte går att köpa här i Indien, till exempel kaviar, välling och hembakta bullar.
Fast nu har jag lyckats baka baguetter med lyckat resultat här. Det blev precis som hemmapå andra försöket. Så nu är frysen full med baguetter. Fast då saknas tyvärr just nu god ost till detta. Det glömde vi att beställa. Det kanske nästa besök får ta med sig.
De kommer stanna här en månad och har nästan varit här en vecka redan. Imorgon åker de iväg till Bangalore för att bland annat åka på safari. De är borta 10 dagar, så vi får väl se hur Emily reagerar när Nirre är borta så länge, efter att bara varit här en knapp vecka. Fast det blir ju lite mer tid när han kommer tillbaka igen förstås.
Det är alltid trevligt med besök, det blir ett avbrott i vardagen och så kan man beställa sådant som inte går att köpa här i Indien, till exempel kaviar, välling och hembakta bullar.
Fast nu har jag lyckats baka baguetter med lyckat resultat här. Det blev precis som hemmapå andra försöket. Så nu är frysen full med baguetter. Fast då saknas tyvärr just nu god ost till detta. Det glömde vi att beställa. Det kanske nästa besök får ta med sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
