I morse åkte Emilys och Niklas Farmor och Farfar hem. Emily var rejält ledsen i går kväll när hon skulle sova, hon mer eller mindre grät sig till sömns.
Tiden har gått väldigt fort och det är knappt man förstår att de har varit här en hel månad. Det kommer bli tomt nu när de har åkt.
Niklas var lite tveksam till att gå till Farmor och Farfar när de kom, det hade ju gått två månader då sedan han hade sett dem senast. Men nu har han varit väldigt bekväm med båda två.
Ser man sedan tillbaka på den månaden så inser jag också att det har hänt mycket. Samma dag som de kom hade vi kalas för Niklas, sedan åkte vi till Kerala och Chennai i nio dagar. Där lärde sig Niklas att gå. Han hade tagit sina första steg innan, men i Kerala började han gå längre sträckor. Och Emily lärde sig att simma i poolen i Travancore i Kovalam.
När vi kom tillbaka så var det dags att förbereda Emilys födelsdag och när det var över så kom julen. Däremellan har vi dessutom besökt alla släktingar. Det har alltså hänt saker hela tiden, och det är väl anledningen till att tiden har gått så fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar