Taj Mahal

Hotellet vi valt var riktigt fint, och då har jag ändå bott på en del andra femstjärniga hotell här i Indien. Väldigt sköna sängar och riktiga duschar! I entrén hade de en kristallkrona som inte går av för hackor. Den var nog en fem meter i diameter och säkert lika mycket på höjden. Undrar vad för sorts pluggar de använde när de fäste den i taket...

Vi fixade så vi fick ett s k inter-connecting room vilket var skönt eftersom det nästan känns som man har en lägenhet istället för bara ett rum.

På lördagen var planen att titta på Agra fort på förmiddagen och ta Taj Mahal på eftermiddagen. Men den planen ändrades snabbt på morgonen då Ann-Christin aviserade att hon inte riktigt repat sig från gårdagens "kollaps". Och Emily valde naturligtvis hellre att bada i hotellets pool än att åka till ett fort. Så det blev så att Vino och Hans åkte till Agra Fort och vi andra stannade kvar på hotellet. Själv hade jag redan sett fortet vid två tidigare tillfällen så det gjorde inte så mycket att jag fick stanna kvar. Och Emily trivdes som fisken i vattnet. Fast det var inte så varmt som jag trodde att det skulle vara, bara runt 23 grader.

Sedan kom Hans och Vino tillbaka från fortet och vi åt lite lunch innan vi gav oss av till Taj Mahal. Det här stället får man inte missa om man är i Agra; de flesta som åker till Agra gör det ju för att se just Taj Mahal. Så nu Emily inget val.

Tyvärr var vi nu lite sent ute, klockan var nästan fem innan vi kom iväg, och stället stänger när solen har gått ned, dvs runt halv sju. Dessutom måste man stanna en liten bit innan Taj Mahal eftersom man har förbjudit all motortrafik inom 500 m från monumentet. Detta för att minska föroreningarna som sakta håller på förstöra byggnaden.

Men vi skulle ändå hinna med att se det mesta tyckte vi. Den här gången åkte Vino i vår egen bil och vi andra i den inhyrda bilen. När vi var en bra bit ifrån stannade vår bil och sa att här skulle man parkera. Jag kände inte igen mig, men tänkte att kanske har de flyttat gränsen ytterligare. Det fanns dessutom guider och folk runtomkring, så lite rätt kändes det. Men vår egen bil, med Vino i, hade inte stannat på samma ställe utan åkt vidare en bit. Så efter ett tag kom Vino tillbaka och skällde ut vår chaufför och alla omkring för det här var ju absolut inte rätt ställe, det var långt till den officiella parkeringen. Flera kilometer skulle det visa sig. Troligen hade vår chaufför "ordnat" det här för att få tjäna sig en liten extra hacka.

Till slut kom vi fram till den riktiga parkeringen och naturligtvis var det säljare och guider på oss direkt. Men numera märker jag inte så mycket av det, jag har lärt mig att ignorera det. Eftersom man inte får köra fram till Taj Mahal så måste man antingen gå eller åka något fordon som inte är motordrivet. Och här finns mycket att välja på, den här gången valde vi att åka en vagn som drogs av en dromedar.

Sedan var det dags för att köpa biljetter och eftersom det är stor skillnad på biljettpriset om man är indier eller utlänning så utgav sig Vino naturligtvis för att vara just indier. Skillnaden är avsevärd, det kostar Rs 20 för en indier och Rs 750 för en utlänning. Således gick Vino ensam till kassan för att köpa alla biljetter; det fungerar ju inte om Emily står och pratar svenska med henne, då skulle hon antagligen få betala fullpris.

Det gick bra, och vi fick dessutom en guide på köpet, vilket vi visste om eftersom Neeraj ju var här veckan före oss. Bara att gå in, nästan i varje fall. Precis som på de flesta ställen här in Indien numera så har man hög säkerhet för att få komma in i Taj Mahal. Man får inte ta med väskor och man kroppsvisiteras innan man går in. Hans hade en mp3-spelare som han av någon anledning inte fick ta med sig in. Den fick han lämna in på ett speciellt ställe. Det här speciella stället råkade vara en souvenirshop...de är inte dumma i det här landet. För att hämta ut det måste man alltså gå in i affären, och förhoppningsvis köper man något där då också.

Så var det till slut dags att återigen att se Taj Mahal. För mig var det tredje gången och när jag såg byggnaden genom entréporten den här gången så fick jag faktiskt lite rysningar, det här stället är så häftigt. Det är defintivt värt att se många gånger.

Lite kuriosa kring Taj Mahal. Det byggdes på 1600-talet av Shah Jahan som en grav, mausoleum, för sin älskade fru Mumtaz Mahal. Hon hade önskat att han skulle ge henne en grav som ingen kunde duplicera. Så han byggde denna grav som det tog 22 år att färdigställa med en arbetsstyrka på 20 000 man. Det blir några manår det. Arkitekten bakom verket sägs ha dödats efter det var färdigställt så att han inte skulle göra något bättre för någon annan.

Det är byggt av vit indisk marmor och är dekorerat med bl.a. blommor. Dessa blommor är ädelstenar som är infogade i marmorn. Inget är målat utan all utsmyckning består av stenar eller ädelstenar. Det fantastiskt fint gjort. Läs mer om Taj Mahal och se lite bilder.

Vi gjorde vår rundvandring och kom ut på baksidan av graven. Där på andra sidan floden Yamuna säger legenden att Shah Jahan hade tänkt att upprätta ett svart Taj Mahal till sig själv, och att när det uppdagades så fick hans son nog och spärrade in kungen i Agra Fort.

Nu började solen gå ner och då kom vakterna och började fösa bort alla besökare. Dags att åka tillbaka till hotellet alltså. När vi kom ned till skostället, man får inte ha skor på sig i själva graven, så upptäckte jag att någon hade stulit min plånbok! Det är första gången jag råkar ut för det och jag hade inte märkt någonting. Troligen skedde det redan vid entrén i samband med säkerhetskontrollen. Som tur är så hade jag inte alltför mycket pengar på mig. Värre är ju att man måste spärra korten och dessutom se till att få nya skickade till Indien.

Väldig trist avslutning på dagen, men inte mycket att göra åt. Ingen idé att gå och gräma sig över något som man inte kan göra något åt. Livet går ju vidare ändå.