Äntligen får vi åka hem!

I söndags skulle vi ha åkt hem till Sverige, men vi blev stoppade när vi skulle gå igenom emigreringskontrollen. Vi hade redan checkat in och var på väg in till den internationella delen. Men som sagt kom vi inte förbi tjänstemannen, och framförallt inte hans chef. Felet vi hade gjort var att vi hade glömt att registrera oss eftersom vi stannade längre än sex månader. Glömmer man det måste man åka tillbaka och göra registreringen ändå.
Vi var hur deppiga som helst; efter nio månader i Indien så längtar vi sååå mycket efter att få komma hem igen. Emily grät och var förbannad, hon ville ju komma hem och träffa farmor och farfar och få farmors björnbärskräm och Sankt Agur (en krämig blåmögelost) med vindruvor.

Men så idag torsdag fick vi klartecken att åka hem. Så vi flyget går imorgon bitti, på midsommarafton. Vi missar festen med våra vänner som vi har sett fram emot så länge, och som var en stor anledning till valet av avresedatum. Men med tanke på det som hänt så är vi glada att få komma hem. I det här landet kan många saker gå fel när man tampas byråkratin.

Jag kan säga att den här veckan har givit oss en helt annan bild om hur Indien fungerar.